De tomma rummens tysta sång...

Går genom de tomma rummen som ekar av mina steg... Som ekar av minnen. Där tog dottern sitt första steg, här sjöng vi för födelsedagsbarnen med alla glada vänner. Här myste vi i soffan på fredagen framför TVn... Där är jacket i golvet efter smärtan i själen. Där på väggen anar man fortfarande den mörka skuggan av hundens regnvåta päls... Här klev vi in med drömmar och förhoppningar, nu bär jag själv ut mina sista saker... Från de nu tomma rummen. Kommer alltid att minnas, men i kluven saknad. Att lämna bakom sig, att gå vidare, att ge livet ett nytt livsrum... Det gör sig inte utan vidare. Behöver vandra runt ännu en gång bland tomma väggar. Se spikhålen... Minnas lite till. När tiden är mogen låser jag den dörren för sista gången. Allt har sin tid...