Stylade präster...

Läser i Dagen om kravet på stylade präster. Det är inget nytt. Det gäller både det yttre och det inre. Vi ska vara stylade både teologiskt och kroppsligt... Man vill gärna ha en kvinnlig präst för då blir det mindre religiöst kan jag få höra. Eller valet av mig gentemot mina manliga kollegor som en kyrkopolitisk markering. men jag ställer inte upp på det. Det är inte kollegialt. Men på samma sätt väljer man också bort präster med en viss teologisk övertygelse... är nöjda med att kvällstidningarna publicerar hela listan var vi står i vissa frågor.

Vad gäller yttre styling så gäller det förresten inte bara vigslar, jag som har långt hår kan ofta få synpunkter, inte minst i samband med begravningar om huruvida jag ska ha håret uppsatt eller utsläppt och hur det ska sättas upp.

och om innehållet så kan vigselpar i förväg vilja veta vad jag tänker säga till dem i vigseltalet... Det händer inte ofta, men det händer. Dock har jag ännu inte blivit ombedd att gå till sminkösen innan jag leder någon gudstjänst. Nog för att jag kanske skulle behöva. men jag tror på en Gud som inte ser till det yttre utan till var vi har vårt hjärta. Tänk om vi skulle börja ha synpunkter på brudparen? Hur de ser ut eller är klädda? Eller på deras val av livskamrat?

Prästen har blivit någon som ska exponeras och poängbedömas, istället för att göra det vi är satta att förvalta. Fokus ligger helt enkelt på fel ställe. jag fick i mina prästlöften lova:

att följa vår kyrkas ordning och förverkliga sin kallelse med Kristus som förebild, att leva så bland människor, att prästen blir ett vittne om Guds kärlek och om försoningens hemlighet."

Den kallelsen kan man inte styla...