måndag 14 september 2009

Stylade präster...

Läser i Dagen om kravet på stylade präster. Det är inget nytt. Det gäller både det yttre och det inre. Vi ska vara stylade både teologiskt och kroppsligt... Man vill gärna ha en kvinnlig präst för då blir det mindre religiöst kan jag få höra. Eller valet av mig gentemot mina manliga kollegor som en kyrkopolitisk markering. men jag ställer inte upp på det. Det är inte kollegialt. Men på samma sätt väljer man också bort präster med en viss teologisk övertygelse... är nöjda med att kvällstidningarna publicerar hela listan var vi står i vissa frågor.

Vad gäller yttre styling så gäller det förresten inte bara vigslar, jag som har långt hår kan ofta få synpunkter, inte minst i samband med begravningar om huruvida jag ska ha håret uppsatt eller utsläppt och hur det ska sättas upp.

och om innehållet så kan vigselpar i förväg vilja veta vad jag tänker säga till dem i vigseltalet... Det händer inte ofta, men det händer. Dock har jag ännu inte blivit ombedd att gå till sminkösen innan jag leder någon gudstjänst. Nog för att jag kanske skulle behöva. men jag tror på en Gud som inte ser till det yttre utan till var vi har vårt hjärta. Tänk om vi skulle börja ha synpunkter på brudparen? Hur de ser ut eller är klädda? Eller på deras val av livskamrat?

Prästen har blivit någon som ska exponeras och poängbedömas, istället för att göra det vi är satta att förvalta. Fokus ligger helt enkelt på fel ställe. jag fick i mina prästlöften lova:
att följa vår kyrkas ordning och förverkliga sin kallelse med Kristus som förebild, att leva så bland människor, att prästen blir ett vittne om Guds kärlek och om försoningens hemlighet."

Den kallelsen kan man inte styla...

3 kommentarer:

Gunnel sa...

Hej!
Kan du tänka dig, att dricka en kopp kaffe med mig på cafeet i utsällningslokalen i Skärhamn? Jag skulle så gärna vilja träffa en kvinnlig, bibeltroende präst.

Hälsningar
Gunnel
P.S. Bli nu inte ledsen över mitt ordval. Min grnne från landet är kvinna, bibeltroende och präst även som pensionär. D.S.

Jonas sa...

Bra och tänkvärt blogginlägg! Läs även mitt inlägg hos Storasyster i Vassen i samma ämne. Det du skriver i slutet är viktigt, Jesus som förebild, jag vill lägga till: som representant för Jesus i de kyrkliga handlingarna.

Några synpunkter ska vi inte ha, dock att man på något sätt klär sig med respekt. Det är väl självklart att den som ska gifta sig kyrkligt inte bör ha på sig någon klädsel med uppochnedvänt kors med texten Satan på..så länge som man på något sätt klär sig med respekt för att man befinner sig i ett kyrkorum, Gud hus, och i övrigt beter sig med respekt får inte kort eller långt hår spela någon roll.

Maria sa...

Visst kan det tyckas mycket om oss, framförallt om oss kvinnliga präster. Och visst är det irriterande och märkligt rätt ofta.

Men ett litet "men" finns det dock. Precis som i alla andra yrken där "officiella framträdanden" ingår ska vi ju se till att vi inte skymmer det vi vill förmedla. Det gäller även genom att INTE bry oss. Om vi inte besvärar oss med vårt utseende åtminstone en liten smula signalerar vi (dessvärre) att vi inte bryr oss tillräckligt mycket om tillställningen för att anstränga oss. Alla klär ju upp sig för att gå på fest, eller för att representera, då bör ju vi, som representerar det finaste som finns, nog också bry oss en smula.

Detta är inte sagt i polemik mot någon enskild person, utan snarare mot en generellt "det är finare att inte bry sig"-inställning som kan höras i kyrkan ibland. Jag tycker bara att det är att inte visa respekt för dem vi möter.

Om det sedan innebär uppsatt hår eller inte bryr jag mig inte ett spår om, och det borde ingen annan göra heller. Så länge det är välskött bör ingen lägga sig i.

Men styla prästen? Hehehehehehe. Nej.