Predikan 12 sön eft tref
Det finns ingen i människans historia som kan som kan jämföras med Jesus. Vi räknar vår tid efter hans födelse, en vanlig arbetsvecka har sin rytm efter hans liv. Veckans höjdpunkt har i Sverige de senaste 1000 åren, varit den dagen i veckan då Jesus uppstod från de döda, söndagen. Så mycket i våra egna liv, hur mycket vi nu väljer att fira det hör samman med Jesu liv. Men vem är då han som fick så stort inflytande? Han som levde för tvåtusen år sedan. Han som aldrig reste mer än 20 mil från platsen där han var född. Vi har ingen aning om hur han såg ut.
Trots det är vi samlade här idag för att lovsjunga hans namn, samlade till gudstjänst för att bära fram våra liv inför honom. Vi är här, för att Jesus inte bara var en klok och vis man för länge sedan utan för att han är mycket mer än så. För att han inte bara var utan är också idag.
Om Jesus bara hade varit en vishetslärare, om han bara hade kommit för att ge oss koder och vägledning för hur vi ska leva och uppföra oss så hade han förmodligen idag bara varit ett namn bland många andra filosofer. Men fokus för Jesus var aldrig att starta en jordisk rörelse för allmän moralisk vägledning. Då skulle hans ord bara varit en samling i någon regelbok.
Vi är här för att det som han har sagt och gjort är ett levande ord till oss idag, samlade i en bok som har så mycket mer att säga än om vad som är rätt och fel. Det är Livets Ord, bibelordet, som berättar för oss om att vi som kyrka har en levande Herre som inte bara gick på jorden där och då några korta år utan är här och nu, tillsammans med oss idag i vår gudstjänst, i våra liv.
Om Jesus inte var någon särskild, om det Bibeln berättar om honom inte vore sant, så skulle det inte ha hållit så här långt. Då skulle vi inte vara här idag. Men det är något med Jesus som har samlat troende i kyrkor hela världen genom alla tider som för oss hit idag. Därför att Jesus har ett ärende till oss idag.
Men Jesus är ingen rubrikmakare ute efter världslig framgång. Vägen till Golgata, till korset, är det yttersta tecknet på det. Om Jesus hade varit ute för att skörda jordiska framgångar så skulle han inte valt korsets väg. Den som vill skapa stora rubriker, brukar oftast be om största möjliga tystnad, be om folkets uppmärksamhet men Jesus handlar tvärtom i dagens evangelium. Här inför allt folk skulle han ha världens chans att briljera med sina krafter och samla anhängare, men istället för att agera i allas åsyn så tar han mannen åtsidan, för att få vara ensam med honom. I det mötet blir mannen helad, Jesus öppnar hans öron och ger honom förmågan att tala tillbaka. Och sedan förbjuder han folket att tala om vad som hänt.
Evangelium idag visar att hans verkliga ärende till oss inte var att bli känd för sina stora gärningar. Jesus helar och handlar av kärlek och barmhärtighet. Inte för att visa sig på någon styv mirakellina. För de under och mirakel han gör, visar vägen till det största undret av alla. Att hans död på korset, hans uppståndelse, blev till liv för oss. Varför ber han då folket vara tysta om vad som hänt. Den frågan kan vi bära med oss vidare idag. Men ett skäl kan vara att tro sprider man inte med rykten.
Det är genom den som fått sitt liv förändrat och förvandlat i mötet med Jesus som tro talas till världen. Och eftersom vi fortsätter komma, samlas till gudstjänst och lovsjunga hans namn, eftersom människor liv fortsätter att förvandlas och bli berörda av honom så kommer trons röst aldrig att tystna. Därför är vi här idag. För att gå med honom som befriar, förändrar och förvandlar. Amen
1 kommentar:
Tack för ordet, så sant att Jesus har ett ärende till oss. Han var inte utefter världslig framgång.
Jag har gått och tänkt på en sak det sista, som en person sa i sommras: "Det viktiga är inte att få rätt i diskutionen utan att man har vunnit personens hjärta" I bland diskuterar vi så mycket och tycker att vi har övertaget men det är inte det som är viktigast eller hur?
Kram Angela
Skicka en kommentar