Poetisk teologi

Lyssnade till ett föredrag idag. Eric A Michelsen. Rubriken var poetisk teologi. Kan stämma in i att bibelord på ett sätt är poesi, men att poesi inte är det samma som en narrativ verklighet. Att bilderna kan ha något att berätta just som bilder och tilltala till oss i våra egna liv betyder inte att det inte bakom bilden finns en levande verklighet. Inte minst med Jesu under och vad han har gjort för oss. Vi talar inland om dessa under och mirakel som en narrativ sanning, att det under ordet enbart ligger en underliggande psykologiskt tolkad bild med andlig innebörd för att ta till oss, utan faktiskt fysisk verklighet. Vilket emotsägs av de människor som idag i Jesu namn faktiskt heölas och upprättas i sina liv inte bara mentalt utan i fysiskt radikalt tillfrisknande utan annan förklaring än undrets och miraklets.

Att förneka det vore att göra under och mirakel, Jesu ord: talita Koum, eller Effata till enbart skulle vara av andligt bildlig karaktär. Var drar man gränsen mellan vad som ärdet ena och vad som är det andra? Och i vilken tradition stod evangelisterna som på nogsammaste sätt dokumenterade allt Jesus sa och gjorde? När kan vi dra gränsdragningarna mellan vilket som är vad och på vilka grunder? Om Herren ser att det är med nödvändigthet för att rädda världen som han måste börja om på nytt ,sosom med den förste Adam, att världen enbart kan räddas genom att helt och hållet börja om med människoan från grunden, och därför kommer till Maria jungfrun och överskuggar henne med sin heliga Ande och nöärvaro? Är vårt tro så liten att vi inte kan tänka oss att det kan ske? Om vi tror på en Gud som bara genom sin blotta vilja upprätthåller välrden och dess existens?

Om detta bara är möjligt genom en ny Adam spsiom Krisus kommer till världen, där Maria får vara ett tempel för Herren under den tid hon väntar sitt barn, så måste det ju verkligen vara det han gjorde, reellt genom jungfrufödelsen med Marias hjälp. Vilket ju Paulus så ofta utvecklar i sitt get resonemang om de nya människan, den nye Adam genom vilken Gud vill försona sig med Eller var det bara en bild, ett sätt att säga att jag skulle vilja börja om från börja ett sätt för Gud att säga, eller var det bara Guds bild för en önskan att kunna få göra så?

Skulle kunna dra parallellen över hur Jesus genom sin död på korset stryker ett verkligt streck över all min skuld, gör han det på riktigt eller är det en narrativ poetisk berättelse att jag ska känna att jag kan börja om på nytt, eller har han verkligen tvättat mig ren med sitt blod som han säger att han gör. Eller bära jag fortfarande på min byk? är jag pånyttfödd eller inte eller är det bara så att det är min personliga upplevelse av att vara det utifrån bibelordet som är viktig eller har Guds Ande i sitt innersta rört vid mitt innersta? Vilket jag inte kan förneka... Kan man bortförklara de historiskt verkligt dokumentera händelserna i bibel och även gör dem till poetiskt skildringar av ett folks upplevelser på väg. Fick Moses aldrigmöte herren på berget Sinai. Och framför allt när vi kommer till Jesu egna ord, hur intepreterar vi, tolkar dem, både hans egna ord, ingen kommer till Fadern utom genom mig, och när han säger " jag är vägen Sanningen och livet. Ord som människor litat på förströstat på, blivit förföljda och dödade för. Hur lätt ar bi beredda att låta Bibelns ord väga?

Poetisk teologi, ett intressant föredrag av Michelsen från Köpenhamn, kanske kunde jag ionte riktigt fånga vad han verkligen ville säga, det penldade mellan stor glädje och emellanåt lika stor förvirring. jag behöver mer. Men om det är poesi. Med poesi tolkar vi världen i poetiska uttryck men det vi uttrycker behöver inte vara mindre sant för det. Visst, den osäkerheten idag anade jag på prästsällskapet, att vi med poesins hjälp kan sopa GT under mattan men låter NT tala så mycket mer historia, vilket upplevs besvärarande med alla sina naturvetlenskapliga omöjligheter. Men är inte just precis det, dokumenterad historia om vad Jesus sa och gjorde, men vad han förunnade och hur han helade,m gjorde under och mirakel, ord om vem han var och varför han har kommit, ord och profetior om det so en gång kommer att leda till världens slut. Var det verkligen poetiska brev Paulus skrev, om sin nöd, om sin resor, om det motstånd han och lärjungarna mötte med livet som insats.

Poesi är stort, men poetisk teologi ger mig intryck av en teologi som går att förminska, förpassa i det narrativa facket där inte ens Jesus död och uppståndelse behöver vara verklig, utan bara en hjälp att tolka vår troserfarenhet. Det var lite svårt att få grepp om föredraget, hjälp mig gärna om jag har förstått fel, om jag inte har det står jag någon kvar mod min någon luddiga med kritiska hållning till de slutsatser som drogs ur ett delvis mycket bra föredrag. Är det förresten en allmän mening att gamla testamentet inte har med vår världs historiska skeende att göra utan enbart resultat av människor upplevelser av tro som man velat uttrycka på detta sätt? Eh... Svara gärna någon...