söndag 25 oktober 2009

Man ska vara snäll mot alla barn...

sa min morfar när stod i sitt charkuteri och delade ut prinskorvar till barnen. För honom hade alla barn samma värde vare sig de var hans egna eller någon annans. För honom gällde aldrig påståendet: Mina barn och andras ungar. Morfar såg något av det som vi idag genom Bibelns ord får hjälp att se. Att vi hör samman med varandra, oavsett varifrån vi än kommer och hur vi än har det. Idag får vi höra om det redan i Ruts bok, Rut som lämnar sin familj, sitt ursprung, sitt land och sin släkt för att leva i ett främmande land, där hon lämnas ensam och utsatt. Hur många människor kommer inte idag till främmande land, där de lämnat allting bakom sig, beroende av att vi tar emot varandra i insikten om att vi är ett och samma folk även om våra traditioner och sedvänjor ofta skiljer oss åt.


I evangelium idag möter vi Jesus när han bryter upp, eller nej, snarare breddar den gemenskapen. Vem är min mor, vilka är mina bröder? Känner ni igen frågeställningen som går igenom i mänsklighetens historia om vårt ansvar för varandra, i Bibelns berättelse om mänsklighetens tidigaste historia? Abel och Kain, brodermordet… Skulle jag ta vara på min broder? Som kyrka är vi kallade att ta vara på varandra, att öppna vår gemenskap och innesluta varandra i den. En gemenskap som går över gränser. Gång på gång gör Jesus gränsöverskridande saker. Han umgås med dem som oftast var exkluderade från den accepterade gemenskapen, han äter med de utstötta, talar med de föraktade, umgås med de utstötta. Han avbryter viktiga samtal för att istället ta sig an barnen som han tar upp i famnen för att lägga händerna på och välsigna dem.


Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor. Då folk omkring Jesus påpekade att hans mor och bröder sökte honom, så såg han sig omkring på alla människor runt om honom och sa: "Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor." Jesus tar inte avstånd från sin familj utan vidgar istället vårt ibland alltför snäva familje- och släktförhållanden och vidgar gränserna för vilka människor som man ser sig höra samman med. Jesus lyfter in våra liv i en större gemenskap och en starkare gemenskap än familjens och den lilla kretsens. Mina barn och andras ungar… Hur ofta upplever vi inte att det finns sådant och sådana som stör vår välordnade tillvaro genom att låta för mycket, lukta för mycket, prata för mycket…

Man ska vara snäll mot alla barn, för man vet inte om det är ens egna… oavsett om det är ens egna. Sannerligen vad ni har gjort mot dessa mina minsta, har ni också gjort för mig säger Jesus. Jag tror att morfar hade läst orden från Jesus. Att vårt släktskap inte handlar om familjeträd i biologisk bemärkelse. Utan om den gemenskap i Gud själv som Jesus kallar oss in i. Och om vi kan kalla Gud för Fader så blir Jesus din broder och du får syskon över hela världen. Amen

Inga kommentarer: