Kvinna kan

Jag kan inte bara sitta och vänta på att någon ska komma och fixa allting för mig som brakar samman.- Jag måste helt enkelt ta itu med det själv. Efter dagens predikan om paraboler och mottagning, se tidigare blogginlägg så tänkte jag att jag helt enkelt måste göra något åt saken själv. Ibland kan det var en poäng att ta in specialister. Men jag tänker alltid att det finns krona att tjäna här och där. Det slutade med att jag istället för flimrande bild över huvudtaget inte hade någon mottagning alls. Så i långsvart kjol, prästskjorta och nylonstrumpor stod jag där på en pall som stod på en bänk som stod på ett bord mitt i becksvarta mörkret i ösregn och försökte få kontakt, sändning, mottagning. Till min hjälp hade jag lite spikar, hammare, en skruv och till sist skruvmejsel och ett rep. Jag prövade ett tag med en gaffel för att få parabolen riktad rätt, den har helt enkelt lossat i sina fästen. Men till slut med en lagom surrning kring en skruvmejsel och ett fäst längre ner på fasande så har jag faktiskt fått till det ganska skapligt. Bilden är inte så mycket bättre än förut men det är i alla fall bild. Men jag undrar; kanske är det ändå på sin plats att våga be om hjälp. Kvinna kan, men inte allt och ibland lite provisoriskt. Jag börjar bli trött på provisoriska lösningar och längtar efter proffs. Och bara behöva vara proffs på det jag kan, paraboler hör inte riktigt till mitt kapitel. Men jag fixade det!! Den här gången.