bland häcksaxar och prästkragar

Det är måndag och ledig dag. Så ledig den kan vara när man inte stänger av telefonen och fortsätter kolla mejlen, och bokar upp möte på kvällen. Allt fullständigt självförvållat och på eget ansvar. men idag bestämde jag mig för att storstäda. Till helgen ska julpyntet fram tillsammans med barnen. Då är det gott att ha rent inte bara på borden utan även i skåpen. För att veta var batterier, glödlampor och stearinljus finns och att de finns och är hela. Nu väljer förresten ICA att ha öppet länge på julafton så situationen skulle varit räddad ändå..Som parentes så verkar det som om hela samhället håller på att drabbas av utbrändhet. Alltid tillgänglig, alltid uppkopplad, precis som med min lediga måndag...

Men när jag nu river fram allt (nästan allt) som finns i skåpen så blir det naturligtvis kaos. Det ena ger det andra och till slut har jag hela högen med osorterade saker blandat med skräp framför mig. Det var mer fridfullt när jag kunde gömma allt i garderoberna Men jag tänker att det är så också med livet, att vi måste ibland riva lite i skåpet för att få ordning och reda. För att helt enkelt rensa upp. Och sen när vi öppnar så vet vi vad som finns vad som är och behöver inte få några obehagliga överraskningar En hel del av det som jag först rensar ut ur skåpen åker in i gen. Och det är okej. Jag tror att man kan göra sig till vän även med det som inte kommer fram igen. För att det är kära minnen, som vissa gamla slitna klädesplagg, vi näns inte slänga dem...

Nu har jag i alla fall fått lite ordning på torpet. Det går att gå på golvet , äta på bordet och sitta på stolarna,det gjorde det inte för några timmar sedan. Då kändes det hopplöst, nu vet jag att det går att fixa det med... Om man bara tar en sak i taget...

Nu är häcksaxen i förrådet och prästkragen tillbaka i garderoben, den är av det slag som inte växer i rabatterna... :-)