Små frön och stora degar...

Jesus talar om pyttesmå frön och gigantiska degar. När vi läser evangelium med stort allvar, vilket vi också ska, så får vi också ta in att folket som lyssnade till Jesus förmodligen både började fnittra och kanske till och med skratta åt hans liknelse. För den är ganska absurd. Får Jesus visste hur han skulle få folk att lyssna. Han precis som vi, tvekade inte att ta till överdrifter för att fånga deras uppmärksamhet. Det betyder inte att han överdriver allvaret i vad han kommit för att säga, utan snarare att han tar till överdriften för att hjälpa oss att förstå. Minns kamelen och nålsögat. Det är lättare för en kamel att komma in genom ett Nålsöga än för en rik man att komma in i himmelriket. Det är att tala allvar.

Och när nu Jesus talar om det lilla senapsfröet som är det minsta av alla frön men ska bli så stort som ett träd att kunna rymma himlens fåglar så stämmer det föga med verkligheten. Senapsfröet blir aldrig större än en buske. Men även om folket skrattar så minns de garanterat bilden och kommer ihåg vad Jesus har talat med dem om. Om det himmelska riket som en gång ska växa till med mått i proportioner som vi idag inte kan ana oss till. På samma sätt är det med kvinnan som bakar: Det är inte måttligt med deg hon gör i ordning. Grundtextens ord för “mått” - “sáton” motsvarar ungefär tretton liter – tre mått är alltså 40 liter deg!!!

Det lilla, lilla senapsfröet kan i vår värld och med våra mänskliga begrepp inte bli mer än en buske. Däri ligger dess bestämmelse. Men Jesus talar om att vi inte ska underskatta kraften det lilla. Inte ens i den tro som är liten som ett senapsfrö… Så är det också med Guds rike, Gud sår hela tiden. Och även om vi inte alltid ser det med blotta ögat så ligger det planterade frön överallt som väntar på att få nå sin bestämmelse. Så sår också Gud i ditt och mitt hjärta.

Den lilla, lilla tron som kan får växa sig stark och nå sin bestämmelse att vittna om Guds rike, redan här och nu på jorden. Så talar Jesus genom det lilla om det stora undret. Det är inte första gången han gör så.

Och hur var det då med surdegen. Kanske känner få av oss attraherade av att liknas vi en surdeg. Men den som har bakat vet att det är just surdegen som gör under med den stora degen. Så är det också tron, även om den är liten som ett senapskorn så bär den om bär en på en enorm växtkraft som när vi delar den med varandra, låter vår tro möta andra människors tro så att hela världen får bli genomsyrad av den.

Guds rike är nära. Säger Jesus. Samtidigt som han säger att Guds rike är mitt ibland oss. Det är nära, för Gud är nära. För att Gud har planterat växten till sitt rike i våra hjärtan. Och nu i advent får vi ta på allvar inbjudan från honom som vill lägga trons frö i våra hjärtan, som vi växa och genomsyra oss och våra liv. Nu i advent får vi möjlighet att bjuda in honom i våra liv, göra en krubba för honom i våra egna hjärtan. Längre bort än så behöver han inte vara. Guds rike är redan här men ännu inte. Och han som kommer att möta oss en gång där är här för att möta oss redan nu, när vi låter honom bli Herre i våra liv.