Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Liselotte Malmqvist, präst, delar med mig av tankar och förkunnelse, blandat om vartannat
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
Liselotte Malmqvist, präst, delar med mig av tankar och förkunnelse, blandat om vartannat
3 kommentarer:
Visst är videorna från din kyrka?! Den är fin och härlig sång, inte minst vid offertoriet!
Uppskattar förresten att du gör en riktig genuflektion inför altaret, tyvärr är det flertalet präster som inte gör det. Något som jag ofta tänkt på är att en del har på sig mässhaken under hela mässan och en del tar på den i samband med offertoriet. Finns det något teologiskt eller liturgiskt skäl till att man väntar med att ta på sig den?
Ja visstä r det fårn vår kyrka. Apropå mässhake. Det finns flera motiv till att jag tar på mig den senare. Dels för att jag inte klarar av att predika i mässhake. Mässhaken är stor och jag är liten och älskar att gestikulera när jag predikar. Rörelseförmågan blir begränsad. Den rent teologiskt handlar det om att komma inför altaret och ikläda sig mässhaken som hör ihop med mässan och inget annat. Det enda undantaget är när det är enkelt veckomässa med kort beredelseord, då har jag mässhaken hela tiden. Eller i heta sommaren då vägrar jag mässhake, det blir för varmt och kör bara röcklin, liksom på enklare veckomässor... Har ingen koll på vad som är liturgiskt korrekt men försöker göra rätt...
Det finns säkert flera olika bevekelsegrunder, min gamle konfirmationspräst Håkan Holmlund gjorde detsamma som du, och han är av normalstorlek och dessutom absolut inte gestikulerande utan lugn och timid.
Vad jag har läst mig till så använde man på 1800-talet mässhaken när det var extra festligt och man skulle vara fin; däremot inte när det någon gång undantagsvis var nattvardsgudtjänst. Idag är användandet mer genomtänkt uppenbarligen.
Skicka en kommentar