Inga förväntningar alls

...men jag hoppas mycket. Det är nytt år, men inte riktigt på riktigt ännu. Det tar några dagar innan man kommer ifatt... I alla fall minst tre. Och så måste det bli måndag, och ny termin, och tidiga morgnar och skoldagar. Då är det nytt år. Men det ligger i luften, vi pratar om och undrar, hur blir det i år? Plötsligt börjar vårens och sommarens planer ta form, till sommaren, nu i vår... . Allt är annorlunda i år, precis som det var förra året. Fast nu på ett helt annat sätt. Kanske frö allra första gången i mitt liv, (tror jag) har jag börjat leva en dag i taget, eller för att lite frommare uttrycka det "blott en dag, ett ögonblick i sänder... Det var länge sedan. Inte sedan jag var from men som jag kunde leva en dag i taget. Jag är och har alltid varit en kalenderslav, räknat, beräknat, fört statistik och gjort upp scheman. Det gör jag väl fortfarande. Men plötsligt kan jag komma på mig själv med att inte öppna mejlen, eller Facebook heller för den delen. Eller kolla telefonen. Det här året är mitt, bara mitt. Inga stora saker kommer att hända, förmodligen. Eller så gör det, det. Men jag tänker inte jaga efter det, vad det nu är som jag längtar efter och önskar. Det får komma till mig. Precis som framtiden. Jag är trött på att rusa mot den. Tids nog kommer den. Nu är det kväll. I morgon är det den första vardagen på det nya året. Då kan nyårslöftena börja förverkligas och efterlevas. Så har jag bestämt. Dagarna fram till dess från nyårsdagen är en slags barmhärtig respit. Ångervecka ;) Men nu. Nu är nu... Och i morgon är i morgon... Och då är det måndag...