Vardag 1-1

Så har det nu blivit 2010. Och som vanligt kommer jag att ta minst 6 månader på mig att fatta detta. Alla agendor för detta år kommer att och har redan skrivits med 2009 års årtal. Pinsamt varje gång. Och ju längre det går desto pinsammare. Nu skulle vara tiden atttänka stort om det nya året, om hopp och förväntningar. Men jag gör ingetdera. Min son har spelat innebandycup idag. Det var hans hemmalag som arrangerade. Sonen kom inte så långt6, som, bäst 1-1 men ändå medalj. Jag gillar det .Att man får medalj oavsett vilken plats man kommer på. Så borde det vara med livet. Att när det en gång är slut så vill jag stå på prispallen och få medalj. Vad jag än presterade. För han kämpade, verkligen! Till sitt yttersta! Han släppte inte bollen med blicken! Inte heller motståndaren! Visst funderar jag över det nya året. Men det är inga stora funderingar. Jag undrar över vem som kommer att flytta in i prästgården som ligger ute för försäljning, skulle vilja berätta lite om rabatterna och träden, om växterna. Överlämna i goda händer. Och så tänker jag på vår Greklandsresa, på Kristi himmelsfärd :-). Längtar helt enkelt. Och så tänker jag på barnen, att vi har det bra, att vi mår bra. Och så tänker jag på mitt hem, min familj och mina vänner, och vad jag ska göra de närmaste 14 dagarna. Tänker inte så mycket på himlen, tänker inte så mycket alls kanske... Det kommer en vardag. Vardagstro, så heter min blogg, frågan är om den handlar så mycket om den stora tron, egentligen... Kanske mer om förtröstan... I morgon med... I morgon också... Jag har något att se fram emot även om just morgontimman är särdeles motig för tillfället. Det kommer att bli bra... Jag har ingen aning om 2010. Och det är okej. För första gången på länge, helt okej...