Måste klappa katten...

Jag erkänner. Jag är också förlorad på Farmwille på Facebook. Nu när jag har bytt bort min prästgårdsträdgård på 9000 kvm till i princip ingenting så behöver jag en kolonilott. Jag har skaffat en. Min egen lilla farm. Med kor och katter och kaniner, med odlingar och staket. Så kan jag gå över och hjälpa grannarna ockspå när det behövs. Vara lite avbytare. Allt hemma vid mitt skrivbord. Visst är det skrämmande, kan man tänka. Men om man bor mitt inne i stan i en lägenhet fyra trappor upp så kanske det är helt underbart att ha en åker att vattna. Själv hart jag ju en trädgård, om än en liten, och katter har jag två stycken. Och så länge jag inte pri9oriterar bort katterna eller att krama om barnen så är väl allt väl. Eller? Nu har jag i alla fall skördat mina auberginer... Och så vitt jag har förstått det så är Farmwille en helt odödlig värld, alla lever och frodas, dock även såsom i verkligheten maskrosorna. Men det kräver betydligt mindre kroppslig prestation att plantera om och så och sköra än i verkligheten...

men som sagt, jag har förstått vikten av att odla min trädgård...