Ja, tänk om man verkligen hade ett eget bryggeri...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Liselotte Malmqvist, präst, delar med mig av tankar och förkunnelse, blandat om vartannat
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
Liselotte Malmqvist, präst, delar med mig av tankar och förkunnelse, blandat om vartannat
9 kommentarer:
Det hade nog varit bättre om du hade haft en vinggård och där hade kunnat odla det ädla vinträdet. Vinet hade då hade smakat lika gott som i Kana i Galileen.
/halbpfarrer
Men faktiskt är det så att jag har en späd vinplanta i mitt vardagsrum som väntat på att få planteras ut till våren, nu ligger snön tung och marken kall. I mitt eget lilla Kaanan här i Toftenäs. Det enda jag brygger för övrigt är min glögg, men det blev inget av det i år. Och druvorna om jag får skörda några lär gå ojästa in i munnen!
Låter trevligt! Vin är nämligen det enda i akoholvärlden jag tar del av. Fast jag hoppas också att det ädla vintträdet också fått slå rot hos dig i din inre mylla.
Själv bor jag i mörkaste Småland, men har alla mina rötter i Bohuslän, i fiskarsamhällen på Sotenäset och norr därom, och det sen den dansk-norska tiden. Och fäderna mina var kyrktrogna och när den schartauanska väckelsen kom 1800-talet kom de att ansluta helt till den. När jag växte upp på 50-talet var detta fortfarande grundläggande för mina föräldrar.
/dissidenten/halbpriester
Jag tycker mycket om den schartauanska väckelsen... Även om jag är vördig från Skåne. Känner mig hemma i den västkustska fromheten. Trots att jag är både högkyrklig och kariskmatisk så har jag drag av den gammalkyrkliga väckelsen. Jag hoppas främst på att de inre rötterna ska få väåxa sig djupa. För min hand med vinplantor har jag föga erfarenhet av. Ska dock behandla min planta med kärlek och omsorg och varje gång tänka att det är min inre och andliga trädgård jag vattnar. Och var det är som jag kan släcka livets törst.
Intressant att läsa det du skriver. Det viktiga är ju att leva med och i Kristus, Frälsaren. Det gör jag framförallt genom den klassiska Jesusbönen och eftersom jag ser i evangelierna att det var just den bönen människor ropade till Jesus och han hörde, så tror han hör den bönen också nu.
Schartaunismen känner jag utan och innan, men jag uppfattar den som svag i fråga om evangelium. Läser man schartuanska predikningar så ser man att lagen är tydlig men evangelium är otydligt. Då går jag hellre till gamla predikningar av Christoffer Lorens Retzius, som var kyrkoherde i Tådene pastorat i slutet av 1700-talet invid Vänern och betecknades som "hovsam herrnhutare". Han förstod att dela lag och evangelium och är läsvärd än i dag.
/dissidenten
Håller med dig om att det finns en svaghet i framhållandet av evangelium men funderar på om det är ett verk av Schartau eller av hans anhängare. Det finns dock oerhört mycket att lära, känner jag av honom i hans känsla för vad alla behöver i predikan och vad man kan tillgodogöra sig av denna. Tillämpningen. Vem som behöver vad. Inte minst med tanke på hur många konfirmander som sitter i bänkarna vid denna tid. Ger vi verkligen var och en vad den behöver?
Redan hos Schartau själv finns denna svaghet när det gäller evangelium. Han anslöt sig, efter en tid hos herrnhutarna, till den klassiska pietismen, såsom den gestaltades hos Tolstadius, Murbeck, Norborg med flera. Emanuel Linderholm skriver träffande i sin avhandling "Sven Rosén och hans insats i frihetstidens radikala pietism" (1910)angående herrnhutismen "Att vara en kristen det hade för de fromma ortodoxerna varit en självklar plikt, för pietisterna en oändligen svår uppgift, för Zinzendorf och i herrnhutismen blef det en glädje, en förmån, en lycka."
/dissidentus
För tillfället passerar du mig i kyrkohistoria vilket du gärna får göra. Men jag vill understryka att lag utan evangelium inte leder någonstans för att föra människor vidare till tro, såsom verkligheten ser ut idag. Dilemmat idag är kanske att evangelium har blivit en glädje utan krav, utan någon form av självrannsakning. Detta är en balansgång och jag tror att våra församlingar skiljer sig stort idag från dem som Schartau och hans efterföljare predikade för... Eller inte, Kanske handlar det "bara" om tillämpning...
Visst, du har rätt i det att lag utan evangelium inte för till tro. Men också så att bara evangelium får ingen heller att tro. Lagen måste rannsaka och avslöja mig, för omvändelse består ju, lite förenklat, av två insikter, den om mig själv och den om min Frälsare. Den första insikten är att jag blir förödmjukad genom lagen, den avslöjar mig och gör mig till intet, till en vedervärdig syndare. Den andra insikten är att inse vilken Frälsare Jesus är, som har nåd att ge för den mest vedervärdige. Ja han utväljer till och med den som ingenting är...
Så ser jag lag och evangelium. Och ska trons frukter som till exempel ödmjukhet komma från mig, då måste jag först ha kommit längst ned, genom lagen och genom evangelium se Jesu ödmjukhet mot mig själv. Då kan jag vara ödmjuk också mot mina medmänniskor. Då har jag insett att jag inte i någon mening är bättre än dem.
/dissidentus in Xristo
Skicka en kommentar