Spökjournalistik

Tittar på Debatt i TV 1. Anhöriga till döda barn rings upp och tillfrågas om det kan vara deras döda barn som spökar i huset som de har flyttat ur. Den anhöriga mamman får frågan - dog hon en våldsam död, till en mamma som vårdat sin sjuka dotter i 20 år. På kritiken om uppringningen svara programledningen - människor brukar tycka att det är trevligt när vi ringer.

Om jag hade blivit uppringd av en TV-ledning och fått frågan om min son spökade i det hus där vi bodde då han avled hade jag blivit oerhört kränkt. Och för en gångs skull så håller jag helt och fullt med Christer Sturmark då han säger att detta är fullständigt obevisbart och bara ger utrymme åt charlataner i Tv-rutan. Mamman som blev uppringd vill låta de döda få vara döda. Jag håller med. Människor får tro på precis vad de vill, men att göra ett TV program om detta och kalla det en dokumentär är oerhört cyniskt och skitdålig journalistik. Citat Christer Sturmark. Jag håller med. Christer Sturmark och jag har inte samma syn på livet efter döden. Vi kommer förmodligen att fortsätta ha en divergerande uppfattning. Men jag håller honom för hederlig och vill själv fortsätta vara detsamma i mitt eget utövande av min tro och övertygelse.

Mamman frågar avslutningsvis, varför skulle min sjuka dotter spöka? Ja, varför? Jag tror inte heller på spöken, men tror att för Gud är alla levande även efter döden.