Att veta eller inte veta...

det är frågan. Jag vet idag mer än det var meningen att jag skulle vetat. Och alldeles för sent. Den kunskapen gör mig idag ont. Det smärtar, det gör mig illa. Frågan är vad jag gör med en kunskap idag om mitt liv och hur det såg ut för fyra år sedan i mitt liv.

Ingen människa mår bra av att känna sig lurad. Jag tror att det är något av det allra svåraste vi kan gå igenom. Den största kränkningen. Att bli lurade. Att inte veta vad alla andra vet. Att på så sätt bli lurad på sitt eget liv. Det gör ont att bli sårad, det gör ont att bli sviken. Frågan är, gör det mer ont att få veta det i efterhand? Annat än att man känner sig väldigt dum?

Men jag tänker inte gå omkring och känna mig dum. Mitt liv är alltför värdefullt för det. Och en sak har jag lärt mig, att sanningen, hur smärtsam den än är, är den allra mest barmhärtiga både mot den som vill luras och den som riskerar att bli lurad.

Att leva med rätten till sanningen om vårt eget liv. Den rätten har du och jag, den skyldigheten har vi till varandra. Men så svårt det är. I stort som smått, att faktiskt våga säga hur det är...