Trespassing

Tittar på doktor Phil. Medger att jag gör det ofta med stor behållning. Familjekonservativ är han men det är jag mer, kanske därför jag gillar det. Under en längre tid har det talats om otrohet. Jag fick själv frågan vid ett tillfälle. vem bröt äktenskapet? Vi som kvinnor har ofta en tendens att lägga skulden på vår rival, den förförande kvinnan som förleder männen. Men vem bryter äktenskapet? Den som lockar bort, eller den som drar sig ur? Vem har avgivit löftet och vem bryter det?

För övrigt om att bryta löften. Jag tror att vi alldeles för ofta låter just otroheten vara det som vi anser avgör att ett äktenskap bryts itu, går isär. Men det ligger något i de gamla orden lång och varaktig söndring". När vi slutar bry oss om varandra, ta ansvar för varandras behov av att vara sedda och älskade i både nöd och lust så förlorar vi något på vägen. Lusten har vi sällan problem med, men att orka med varandra i nöden? Det är en prövning. Då är det inte konstigt att gräset verkar grönare på andra sidan. Trespassing var överskrivet, att gå över gränsen, vi är många som gör det på olika sätt och har vårt eget ansvar för det. Men vi tycks ha olika uppfattningar om det. För mig finns det sådant som är förbjuden mark, att gå emellan. Vad jag än känner. Frågan är det vem som går över gränsen och vem som öppnar grinden. Men var och en av oss har ansvar för de val vi gör och de steg vi tar. Inget kan ta det ifrån oss.