mamma, kolla, däj äj våjan pjäst!

Jag handlade middag idag. I grönsaksdisken hälsade jag på en mamma och dottern utbrast: - mamma, kolla, däj äj våjan pjäst. . Och så vände hon sig om och ropade: - pappa, pappa, kolla, våjan pjäst! Jag blev glad. Glad för att leva med nåden att få arbeta i en liten församling, bo i ett litet sammanhang och faktisk få vara dejas pjäst... När jag arbetade i stan så kunde jag ibland ta av mig prästkragen om jag ville vara anonym. Här på Tjörn är man aldrig anonym. I olika perspektiv kan det vara mer eller mindre bekvämt. Men för mig är det en stor gåva, en nåd, att få vara pjäst, för stora som för små. Och kragen hade jag inte på, inte heller den här dagen... Pjäst är jag ändå... :-)