För Sverige i tiden

Jag är en obotlig republikan. Jag finner det anmärkningsvärt när kungahuset talar om att leva ett liv som stämmer in med vårt moderna samhälle. I ett modernt samhälle finns för mig inga prisar eller prinsessor, det tillhöra barnens, sagornas och drömmarnas värld. Min dotter vill bara vara en prinsessa, det får hon vara, i min värld. Och i hennes värld. Jag lyssnade på radio på ett program om hur fri människan är eller hur styrd eller beroende hon är av sitt sociala arv. Ofta tänker vi då på barn till alkoholister etc. Men hur är det med vårt kungahus? Är de inte lika ofria som vi är, eller ännu mer? När det gäller möjligheten att bryta sig ur föreställningar, förutsättningar etc. Möjligen tränger sig verkligheten och det moderna samhället sig på i det massmediala drevet efter den yngsta prinsessan som utsätts för samma sak som många av oss andra lever i, men vi behöver inte hamna i massmedias fokus för våra personliga tragediers skull. Tänk om vi alla skulle få chansen att leva vårt eget liv utan att vare sig förminskas eller begränsas på något sätt av vår bakgrund, historia och gener. För trots allt så tror vi väl ändå att vi är ett folk, på samma väg, med samma ursprung och samma mål. Jag insett att livet i ett kungahus inte är någon gräddfil. Det bär säkert med sig sin egen börda. Dock kanske inte den som många lever med, att få hushållskassan att gå ihop, att handla kläder på second hand. Att inte kunna fly utomlands när livet blir för tufft... Få av oss avundas nog egentligen varandras liv. men att leva för Sverige i tiden är för mig fortfarande inte möjligt att kombinera med inlånat namn från Frankrike och därigenom en historia och en bakgrund och en framtid som skulle skilja sig så mycket från alla andra. Jag fortsätter att vara republikan, och kristen!