lördag 10 april 2010
Kors i taket eller...
Sitter på morgonkvisten mitt emot fadern som bläddrar igenom tidningen, HD. Noterar att dödsannonserna inte innehåller så många kors nu för tiden. Så¨är det ju att korset inte längre är en livstolkande symbol för människor. Att det idag är blommor, hundar och solnedgångar som talar mer om människor liv. Igår var vi på promenad genom Helsingörs stad och gick förbi en begravningsbyrå. Där inne stod ett antal kistor varav de allra flesta hade ett träkors på locket. Jag har överhuvudtaget aldrig sett det i Sverige och undrar om det skulle varit särskilt gångbar modell. Nu har jag inte haft tillfälle att jämföra de danska och svenska dödsannonserna men undrar ju naturligtvis om det kristna symbolspråket är starkare förankrat i Danmark än i Sverige. Och hur gör vi som möter människor i liv och död när vi vill tala om korset? Hur gör vi det kristna symbolspråket relevant? Det liv bortom och genom korset som inte bara är en symbol utan en levande verklighet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Jag tycker det är bra att det kommer andra symboler, för då betyder kors och pkryss en helt annan sak än bara att döden är ett faktum. Många symboler som användas blickar bakåt till intressen som den avlidne har haft eller till den avlidnes minne. De kristna symbolerna blickar framåt mot uppståndelsen och det eviga livet och därför ser jag s k pkryss som den givna symbolen eftersom det är en förkortning av av namnet Kristus, för i hans namn vinns frälsning, ära och oförgänglighet.
/anglo
Jag brukar också läsa dödsannonserna av intresse; det är sant att man alltsom oftast ser en jakthund eller något liknande. Dock finns det andra kristna symboler än korset. Men beträffande Danmark må de kristna symbolspråket möjligen vara starkare på kistor men in i kyrkorummet lyser det med sin frånvaro; till exempel genom att prästerna - vilket jag ser allvarligt på - inte klär sig i de liturgiska kläderna (även om det visst ska finnas att tillgå ibland för frivillig användning), och biskopen möjligen har på sig en kåpa men mitra och kräkla är bannlysta. I övrigt i kyrkorummet samt i gudtjänsten tror jag även att symbolspråket är fattigare än i Sverige.
Till din fråga: jag tror att väldigt många är okunniga om symbolspråket därför borde det predikas om det oftare och på andra sätt berättas om det. Korset ska vi ju försöka lyfta fram som något positivt. Genom korset får vi liv genom Jesus Kristus - om än vi är döda.
Skicka en kommentar