Sedan såg de bara Jesus ensam stå framför dem..

Petrus, Jakob och Johannes stå där på förklaringsberget och ser Jesus lysa i all sin härlighet tillsammans med Mose och Elia. Och sedan när de vänder sig om står Jesus bara där. Tänk att få komma till den punkten där inga jämförelser längre behövs, där allting annat bleknar i förhållande till Jesus. När det bara är Jesus som stå ensam kvar och du behöver inget mer. Det är så mycket i livet som konkurrerar om vår uppmärksamhet, karriärer, drömmar, framgångar, välstånd... eller för all del det behöver inte vara kampen mellan andligt och världsligt. Det står en strid mellan andar också... Som kan dra och slita i oss. Och att skilja mellan andar är inte alltid så enkelt.

Men ibland kommer den där punkten av förklaring, av AHA!upplevelse, då Jesus står ensam kvar. Känslan av salighet, den känsla som Petrus vill bevara när han där på berget genast är beredd att bygga tre hyddor. Pragmatiskt, praktiskt, men omöjligt. Helig ande kan inte låta sig fångas i nog så helgade hyddor. Helig Ande är i rörelse, ständig rörelse... Därför går Jesus och de tre lärjungarna tillbaka ner från berget. Tillbaka i tjänst. Petrus kommer att komma på fall, men han kommer tillbaka. Så är det med anden, så är det med tron, den kan komma på fall, men får alltid möjlighet att komma tillbaka. Om vi vill, om vi ber om det. Att helt enkelt lita på Jesus...

Och är det inte så att vi önskar att hela livet ska vara fyllt av förklaringsupplevelser? När vi som jag själv i alla fall får beslutsångest och helt enkelt inte kan välja. För insikten är ju den att om vi väljer en sak så väljer vi bort allt annat. Ibland förmår vi inte göra det valet. Det är förvisso också ett val men förmodligen eller oftast det sämre alternativet. Klassikern varför måste vi välja gäller i hög grad mig. Men när jag har bestämt mig så har jag... Och jag har bestämt mig för Jesus. Vid sidan om honom förbleknar allt...