12 år senare , knappt...

Lyssnar till ett inslag om Björn Thörnwall som miste sin son för 12år sedan. Om livet efter. Om Björns nya liv som begravningsenreprenör. Om hans tro, eller snarare icketro. Sonmen död tog de eventuella tron ifrån honom... Hur många gånger är det så? att livets motgångar får oss att tvivla+ För att vi tror att livet i tron på Gud ska vara en dans på rosor... Mitt liv har sällan varit ne dans, det har inte alltid varit gott, det kommer inte att bli som det var förut. Men jag har inte tappat tron. Min son Samuel har givit mig ett band till himlen som ingen kan klippa av. Han är där och jag ska dit. Det är där jag hör hemma när min tid på jorden är över. Sorgen kan sk9ija oss från Gud elerl förena oss med Gud. Om vi tror på en Gud som sörjer med oss, lider med oss och inte vill oss något ont. Inget lättsmält koncept jag vet, men det var inte Gud som ville döden... men övervann den med uppståndelsen...