Inget mindre än det bästa!

Två kvinnor, båda längtar efter kärlek efter någon att leva med, dela livet tillsammans med. Båda har sökt kärleken, längtat efter den, vunnit den och förlorat den. Så berättar den ena kvinnan för den andra, jag har gått ut på Internet, jag har träffat en man och han är helt underbar. Det känns så himla gott och allting känns så rätt. Den andra kvinnan svarar;

Hur i hela friden kan det vara att du går ut och träffar en rätte med en gång och att jag aldrig gör det? Jag hakar upp mig på än det ena än det andra. Den andra kvinnan svarade: Men jag förväntar mig inget annat än att träffa den allra bästa!

Vad är då kopplingen mellan denna berättelse om dessa kvinnors längtan efter kärlek och vårt evangelium idag? Jo, att vi genom tron på Jesus Kristus faktiskt kan förvänta oss allt! I går när vi träffade våra konfirmander, vi var faktiskt här i Åstols missionshus. Vi talade om Gudsbild, om vem Gud är. Flera av dem kanske inte ens vet om de tror på Gud, men det behöver inte betyda att de inte har någon uppfattning om vem Gud är. Det kom många olika bilder, en gubbe med vitt skägg, en skallig man, en kraft osv. Man kan ju göra sig en bild även av det man inte tror på, jag tror inte på spöken men

fantiserar ibland om hur spöken ser ut..

Men ett sätt att beskriva Gud var genom att visa de men bild från deras egen konfirmandbok. Con Dios. Gud är nådig. Och bilden visar ett glas som inte bara är fyllt till bredden av vatten utan också är ett flöde som rinner över. Det är bilden av hur Gud handlar med oss. Genom överflöd. Inte bara så där lagom så mycket som vi behöver för att klara oss utan faktiskt överflödande nåd. Så att det både räcker och blir över. Och den nåd som spiller över i ditt liv får också får spilla över till andra.

Gud kan inte älska bara så där lagom mycket. Gud handlar i överflöd. Evangelium idag handlar om ett under. En son får livet tillbaka, en änka får både tillbaka sin son och sin trygghet och framtid säkrad.

Ändå är det så att många av oss både bett om under och bönesvar utan att fått uppleva det. Men kan vi ta det som intäkt för att under aldrig heller kommer att ske i framtiden? Kvinnan som på Internet träffade sin käraste, hon hade också gått på många nitar genom livet och blivit sviken. Men hon slutade inte tro, hon slutade inte hoppas. Hon förväntande sig inte mindre än kärlek. Och fann den.

Att tro på mirakel är ingen enkel match. Att göra det omöjliga möjligt. Och vi har rätt att ha stora förväntningar på Jesus. Att helt enkelt göra honom rättvisa, han som har givit sitt liv för oss. Som har kraft att förvandla liv. Som vill fylla vår bägare till bredden.

För en sak är säker, att om vi lägger locket på för Gud i vårt eget liv så minskar också Guds handlingsutrymme med oss. Det kan vara skillnaden mellan de två väninnorna. Att den ena faktiskt vågar hoppas och tro, medan den andra kvinnan har givit upp hoppet. Och kanske måste vi precis som Maria, när ängeln Gabriel kommer till henne med bud från Gud, släppa frågan: hur ska det kunna ske? Och låta det förvandlas till ett: ske med mig som du har sagt. Då faller någonting som gör att de oöverstigliga hindren blir möjliga.

Vågar du tro på att Gud vill ha med ditt liv att göra? Bryr sig om hur du har det? Då är du välkommen tillsammans med alla oss andra, som ofta misslyckas men ändå vågar tro, som ofta går på nitar men inte tvekar att försöka igen. Men Guds hjälp är det möjligt.