Markkänning

Min käraste sa idag, när vi talades vid i telefonen, jag hemma vid köksbordet och han på väg hem till sitt... Ja, i ditt arbete får man nog ofta markkänning... Efter att jag hade berättat om delar av min vardag utan att utlämna någon. Att livet går från underbaraste underbart, till tufft, motigt och riktigt, riktigt svårt. Inte mitt eget liv, utan alla de människor som jag får förmånen att gå vid sidan om i olika stunder i livet. Markkänning. Jag tycker om det ordet. Att arbeta i kyrkan kanske en del tänker att det skulle handla om det himmelrika. Ja, på ett sätt, för det himmelrika i min tjänst som präst handlar om är just detta, markkänningen... Att det är nära marken, nära livet, nära människorna som Gud ger sig till känna. Att få vara med om det, är svindlande, men framför allt, så känner jag att jag landar. I tron...

Dottern berättade förresten på väg hem idag hur hon vittnat om ett mirakel för en kompis i skolan, och fick denna att tro lite mer. tänk om vi skulle våga det, berätta mer om vad tron gör med oss, i stort och smått, både i himmelrikt och nära marken.