Räkenskap och skulder

I morse tog jag hand om en del som "blivit över" efter kontorsstädningen. 4 pärmar stod på golvet och det fanns inte plats för dem i hyllan. Jag tänkte att de skulle arkiveras på något sätt. Men så började jag bläddra i dem och det visade sig vara 4 års räkenskap och skulder som var insatta i kronologisk ordning, månad för månad, år för år. Varför hade jag sparat dem? De var ju redan betalda. Kanske är det så vi fungerar, vi människor. Att vi sparar på gamla skulder som redan är betalda. Både ekonomiska och andliga.

Så idag när jag kom till kyrkan och skulle leda syndabekännelsens bön så stod det alldeles klart, mina skulder är redan betalda. Jag kan stryka ett streck över dem och kasta dem i glömskans hav. Han ska skapa en ny himmel och en ny jord och det som varit ska man inte längre minnas. Jesaja... för 2700 år sedan. Det ar en klok man. Tänk att samma nyskapelse kan få komma till stånd i mitt eget liv, i mitt eget inre. Att jag får komma till Gud med alla tunga pärmar och öppna dem och överlåta allt till honom. Och på var och en sätter han sitt signum, betalt med mitt blod... På korset en gång för alla.

Nu har jag tömt pärmarna, pappren går förmodligen i behållaren för återvinning. Hemma har jag en som det står bara papper på. I kyrkan åptervinner vi inga bekända skulder, det som är förlåtet kan aldrig vända vända tillbaka till oss eller vändas mot oss. Det som är betalt är betalt!