Vi får aldrig till det...

--- annat än på ICA. Sprang fort in på ICA, redan när jag kom in så hade jag glömt vad jagskulle ha, men två paket kaffe och 50 värmeljus blev det, det behöver man alltid... Då mellan hyllorna står min kära väninna, vi som alltid ses på ICA, som alltid blir lika glada och pratar om livet och vad som har hänt sedan sist. Och i mitt liv var det denna gången en del... Jag hade bråttom och skulle hämta barnen, men vi lovade varandra att vi skulle höras av, vi bor ju bara 1,5 km från varann. Men vi får liksom aldrig till det. Men det goa är att ingen av oss får dåligt samvete utan blir just bara lika glada varje gång som vi springer på varann. Det ligger ett löfte i luften. Att vi vill ses, det är ingen standardfras för att rädda sig vidare mellan hyllorna, "vi borde ju ses".

Jag funderar om det är på samma sätt med bönen, när vi slarvar med att be. Jag slarvar i alla fall... Men när jag ber så är det varje gång ett kärt möte med Jesus. En glädjens återseende. Vi ses igen, vi måste ses! Oftare. Det ligger ingen skuld i luften utan bara en längtan. Längtan att få borra sig djupare in i varandras liv. Berätta. Två paket kaffe och 50 värmeljus väntar på min väninna. Vi ska ses, även om jag måste ta en sväng till ICA igen. Och bönen ja, den kräver annat än kaffeböno(e)r... Men jag ska få till det med. Längtar!