Gud som torkar tårar utan handskar

Evangelium om kvinnan med blödningarna berättar om hur det är trångt kring Jesus. Låt oss ställa oss där i trängslen tillsammans med henne! Här finns förmodligen alla möjliga sorters människor. Unga gamla, fattiga rika. Som vill höra mer av honom, se mer av honom. En av dem kliver fram i skaran idag. Kvinnan som måste nå fram till Jesus, han är hennes enda hopp, hon har prövat alla alla olika läkekonster har kostat henne allt hon äger… Hon har levt med sin sjukdom i tolv års tid. Nu har hon hört om Jesus, att han kan bota och hela. Hört att andra som blivit friska genom honom. Kanske var han hennes sista halmstrå.

Men stora hinder ligger mellan henne och Jesus. Dels är det den stora folkhopen. Ska de släppa fram henne? Det andra hindret är kanske ännu större. Med sina blödningar betraktades hon som oren. Utanför. Utesluten ur gemenskapen. Man fick inte ta i henne, inte äta tillsammans med henne.

Nu skulle vi kunna stanna kvar hos kvinnan, lyssna till och ta in hennes starka tro, hennes mod, hennes hopp, hennes förvissning som leder fram till Jesus, till läkande, och tillbaka in i gemenskapen. Men låt oss ta med oss kvinnan och evangelium in i vår egen tid. Låt hennes berättelse bli en våra i vår tid. Finns det samma hinder i vår värld mellan människor och Jesus?

Mina tankar gick när jag läste den här berättelsen till Jonas Gardells TV- serie i tre delar som gick i höstas. Torka aldrig tårar utan handskar. De homosexuellas berättelse, som också blev många HIV-smittades berättelse om utanförskap. In i vårt vardagsrum kom berättelsen om hur det känns att stå utanför. Att betraktas som oren. Bilden av den unga pojken som ligger ensam i sin sjukhussäng, , tårarna rinner nerför kinderna, sköterskan som torkar dem med sin bara hand… Som får tillsägelse efteråt… Man måste använda handskar! Och med denna berättelse tillsammans med många andras, från andra sammanhang, är det så att också vi med alla våra goda avsikter, vi som vill vara församling kring Jesus som längtar efter att få vara nära honom också riskerar att sluta oss kring Jesus så att andra som står utanför inte kommer in? Människor som vi upplever som annorlunda. Men som längtar precis som vi? I så fall har evangelium två utmaningar till oss idag.

Dels, får kvinnan i Bibelns berättelse idag öppna våra ögon för kraften som finns hos Jesus till förvandling och förnyelse och läkedom för hela människan. Kvinnan berättar att hon bara genom att röra vid hans manteltofs blivit helad. Och hon får höra de befriande orden. Min dotter, din tro har hjälpt dig, Gå i frid du är botad från ditt onda.

Kvinnan tog ett steg i tro och gjorde något konkret åt sin situation. Också vi får kliva fram till Jesus som kan förvandla liv. Sträcka ut vår hand i tro och röra vid Jesus till förvandling och befrielse i ditt eget liv. Och han svarar dig på samma sätt som han svarade kvinnan, min son, min dotter, gå i frid, din tro har hjälpt dig.

Evangeliets andra uppmaning till oss idag är insikten om att när vi låter oss beröras av Jesus så öppnar det dörrar. Inte bara för oss själva utan också för andra. Du och jag kan öppna dörrar till gemenskap för andra. Vi tillsammans som kyrka är Jesu utsträckta arm till människor som längtar efter beröring.  Evangeliet uppmanar oss att göra som Jesus, att bryta sociala stigma runt människor som upplever att de tvingas stå utanför. Som kyrka har vi en kallelse att befria från utanförskap, ensamhet och isolering. Att öppna leden, visa vägen fram till Jesus. Att låta våra utsträckta händer han visa vägen till Jesu händer. Gud som också vill torkar våra tårar när vi gråter.