Spela fotboll istället!

Stilla natt, heliga natt, allt är frid stjärnan blid… Som vi önskar att det skulle få vara så för alla människor. Frid… Den här psalmen är nästan 200 år gammal och det blir liksom inte riktigt jul om vi inte får sjunga den. Den sägs ha blivit översatt till över 300 språk. Ett alldeles särskilt tillfälle då den sjöngs var för ca 100 år sedan, under den stjärnklara himlen på julaftonskvällen, 1914. Soldaterna hade blivit lovade att vara hemma igen ”innan löven faller” men på julaftons kväll vågade ingen hoppas på en snar fred.

Mellan de taggtrådskantade dikena ligger ”Ingenmansland”.  Och när mörkret fallit, slår de engelska vaktposterna larm. Så långt ögat kan nå lyser rader av ljus uppe på skyttegravarnas kanter längs tyskarnas linjer. Tyskarna har släpat med sig sina älskade julgranar i fält. Och så hörs sång. Upp mot den stjärnklara himlen stiger tonerna av den älskade julpsalmen: ”Stille Nacht, heilige Nacht”. Och den brittiska sidan, ett knappt hundratal meter bortfaller in i sången Silent night, holy night...

Plötsligt kravlar sig en man upp på kanten av tyskarnas skyttegrav. En stor skylt sticks upp bakom honom där det står: ”You no fight, we no fight! Merry Christmas!” Den orädde mannen vinkar mot fienden och ropar: ”God jul, Tommy! Kom och hälsa på!” Det dröjer en liten stund, sedan möts de där på mitten, hälsar, byter julklappar, och börjar spela fotboll! Enligt källor slutade matchen 3–2 till Tyskland. I knappt tre veckor varade vapenvilan. Efter detta tog det tid innan kriget kunde börja på allvar igen.
Tro, jag det, när man har spelat fotboll och rökt julklappscigarrer tillsammans. Och jag tänker: Hur hade inte världen sett ut idag om denna stilla natt fått följas av fler stilla och heliga nätter även i fortsättningen? 

Den här psalmen behöver fortsätta sjungas, det finns många platser i världen och många olika språk som den behöver fortsätta sjungas på, som en bön om fred, om frid, och den stilla natt som vår värld ber om.

Av den här berättelsen kan vi ana att något händer när vi närmar oss varandra, när vi lägger vår rädsla åt sidan, och vågar oss ut i det där osynliga Ingenmansland som verkar finnas mellan oss. Att vi vågar mötas och se varandra.

Och jag tänker, att kan vi sjunga samma psalm samtidigt på 300 språk så kan det inte bara vara det enda som förenar oss människor med varandra. Det kan inte vara vår enda gemensamma faktor. Finns det en sång så måste det finnas fler…. Om vi vågar lämna våra säkra zoner och gå in i det okända Ingemanslandet, då händer något. När vi börjar dela liv, och kanske till och med spela fotboll! ;)

Och det finns någon som visar oss vägen. Psalmen Stilla natt handlar om det. Om Gud som spränger gränser. Tänk att det är Jesus som kliver fram där i Ingenmansland, honom som de faktiskt sjunger om på sina olika språk. Med skylten No fight.. Oss är en Frälsare född.

Jesus visar vägen. Han vill ta oss med ur våra säkra zoner. Han tänder julens ljus och frågar: Vad håller ni på med? Kan vi inte spela fotboll istället. Tänk om vi kunde tänka så, att varje gång som vi känner oss ängsliga, kanske till och med lite rädda. Det är då han kliver fram. No fight

Och vi får stämma in i sången, om en stilla och helig natt, inte bara om den som en gång var utan även den vi ber om att den ska komma för alla människor.