Shared food

We call it shared food. Säger Tristin som tillsammans med sin flickvän Kitty bjuder oss på en måltid denna påskafton. för Tomas och mig är det påskafton, men här i Kina är det knappast, ja inte alls märkbart, den stora dagen som ligger för dörren, påskdagen, väntan på uppståndelsen. Men gemenskapen vid bordet är lika god som den skulle varit hemma med andra vänner i ett annat land och ett annat språk. Shared food betyder att vi beställer in ett antal olika rätter dom kommer in på bordet och delar mellan oss. Pinnarna i händerna letar sig flinkt över bordet och visst vi spiller en del.  Man äter inte mat i Kina med riktigt samma manér som vi tänker oss i Sverige. Annorlunda ja visst. Det blir lite mer sörplande, köttbitar som bits av medan man försöker hålla dem i fast grepp med pinnarna. Soppan som man får dricka från din lilla skål. På lite mer västerländskt influerade platser finns det kniv och gaffel men man får vara beredd att klara sig med pinnar och sked.

Så, i alla fall, denna påskafton. Vi började med att besöka en gammal stad, som ett museum, gigantiskt, många hundra år gammalt. Wuzhen. Om du är i Kina så räkna med att det finns många kineser, om det är ledig dag, räkna med att det finns ännu fler kineser. Trångt!

Denna dag med alla upplevelser avslutades i alla fall denna påsk på en muslimsk barbequerestaurang.  Fantastiskt fin mat var det, men dock ingen påskskinka, helt okej för mig!

Då vi delade maten berättade Tristin ( ja, man tar sig västerländska namn här) om just begreppet Shared food. Jag delade min iakttagelse i att det känns väldigt kristligt att göra så. Men sa att vi i Sverige oftast då vi går på restaurang beställer in vår egen rätt och äter från vår egen tallrik. Att det nästan är ouppfostrat att be om något från en annans tallrik. Tomas och jag brukar dock oftast byta tallrik halvvägs för att få smaka på något annat.

Att dela måltid är inte bara kristligt utan också mänskligt. Det kändes denna kväll. Jag önskar att viskulle kunna leva så inte bara vid samma bord utan i hela världen. Att vi levde med Shared food som ideal. Det går inte att äta mat i Kina utan att det blir över. Tänkt om vi kunde dela med oss av vårt överflöd som en gigantisk doggybag att dela med världen.

Detta blev min påskaftonsbetraktelse formulerad denna annandag. En dag som i Kina är en helt vanlig arbetsdag. Jsg sitter här på fabriken där Tomas är vd. Det är här jag ofta kommer att sitta när jag är i Kina. Skriva, blogga, formulera. Dela med mig.

Och jag kommer snart tillbaks. Om internet tillåter. En enda fiberlinje från Kina ut till resten av världen, och vi är många som vill ut på den. Glad påsk!

Säger jag med löftet om att det kommer att bli tätare mellan mina blogginlägg framöver.