Sä älskade Gud

Joh 3:16. Ty så älskade Gud hela världen…! Dessa ord, denna versrad i Bibeln är en av dess mest kända. Man kan se dem som graffiti på klippor, eller som bokstäver och siffror på segelbåtar, eller på Elidas segel, missionsskeppet som seglar längs våra kuster på sommaren och fyller våra hamnar med lovsång.

Ty så älskade Gud hela världen. Versraden berättar för oss om en kärlek som är större än ord. En kärlek som vi får ta emot. Idag när vi har dop så blir det alldeles särskilt tydligt, inte minst när vi läser evangeliet om Jesus och barnen. Där berättas det om hur vi får del av den kärleken. Ta emot Guds rike som ett barn, säger Jesus, eller faktiskt ännu starkare, om du inte tar emot Guds rike som ett barn kommer du aldrig dit in. Detta sa han inte till barnen utan till dem runt omkring honom som ville visa bort barnen. Att ta emot som ett barn, så är det med Guds kärlek, att vi får ta emot den. Som en gåva.

Och med gåvan i dopet är det lite som Nalle Puhs poesi. Han fick en gång frågan hur det kom sig att han kunde skriva så vacker poesi och vackra dikter. Puh svarade lite förnärmat att: ”Såna gör man inte, de bara kommer till en. Vad det egentligen gäller är att vara där de kan få tag på en”. På samma sätt är det med dopet och med Gud. Guds kärlek är inget som man måste leta efter eller gör sig förtjänt av. Den är förutsättningslös och redan given oss. Och vi är här idag i vår kyrka, i vår gudstjänst, här där Gud på ett alldeles särskilt sätt har chans att få tag på oss. För att vi när vi öppnade dörren till kyrkan, också kan ha ställt en inre dörr på glänt, hjärtats dörr.  Idag, i vår gudstjänst kommer Gud på ett alldeles särskilt sätt nära oss. 

För två gåvor står i centrum i vår gudstjänst idag, och det är också våra två sakrament, heliga handlingar i vår kyrka, dopet och nattvarden. Och även om det bara är (2) (1) barn som ska döpas idag så får alla vi andra påminnas om vårt eget dop. Höra orden en gång till. Att vi får komma som barn till Gud. Att vi är Guds älskade barn. Dopet är en gåva från Gud. I dopet tar vi emot Jesus, i nattvarden tar vi emot Jesus. 

Tron är inte villkorad eller belagd med förutsättningar som vi på olika sätt ska uppfylla. Kanske var det just det samtalet som Jesus förde när folk kom till honom med barn, för att han skulle röra vid dem. Och Jesus avbryter det han gör för att göra just så, ta dem i famnen, röra vid dem och välsigna dem. Så får vi idag göra med dessa barn. Som en gåva från Gud innesluter vi dem idag i dopet. Blir själva inneslutna. 

Men låt oss avsluta där vi började! Ty så älskade Gud världen att han gav dem sin ende son för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Någon kanske frågar varför? Varför skulle det vara nödvändigt? Vad är det för en religion som spikar upp Gud på ett kors? Ty så älskade Gud världen, att han gav dem sin ende son… Vi säger ibland om den som tror att hon är frälst. För en del är det ett främmande ord, för fromt ord. Men frälst betyder räddad. Förr använde man ordet "frälsarkrans" om de runda livbojarna som finns på båtar och på badplatser runt om i Sverige. En livboj är något man kastar ut till en människa som håller på att drunkna, när man får tag i livbojen kan den som står på stranden eller på båten dra in den människa som håller fast i livbojen. Det är vad Gud gör genom Jesus i sin kärlek till världen och till dig och mig. Gud nöjer sig inte med att se hur vi riskerar att driva ut eller bort. Tvekar inte en sekund att själv kasta sig i för att fånga upp oss. Precis som du och jag skulle göra för våra barn. Utan att tveka, av kärlek. Vi är älskade, du är älskad och oändligt värdefull!

Idag är vi här, i kyrkan, i vår gudstjänst. Vi får göra som Nalle Puh. Vad det egentligen gäller är att vara där de kan få tag på en. I dopets Ja, i nattvardens Ja. Är hjärtats längtan att få vara nära Gud. Helt enkelt låta Gud få tag i oss. Ty så älskade Gud världen!