Våga flyga

 Dröm

Vaknade till en väldigt speciell dröm som jag på något sätt fortsatte skapa i halvvaket tillstånd. Det började med den klassiska yrkesdrömmen att jag kom till kyrkan, utan predikan, utan mina papper och en helt ny gudstjänstordning hade lanserats, utan att jag fått information. På ett sätt en drömgudstjänst, alla var inkluderade och många medverkade, för alla åldrar. Alla gick igång och jag var helt vilsen, hittade ingenting. Sökte febrilt efter evangelietexten tills någon läste den. Och sedan skulle jag predika men hade ingen predikan utan fick improvisera. Det var texten om fåglarna, gör er inga bekymmer, se på fåglarna...

När jag insåg att jag inte hade någonting att komma med så ställde jag mig till sist på en klippa. Jo, gudstjänsten var utomhus. Och sedan började jag ta av mig alla mina prästklädet, Alba, stola, mässhake, och stod till sist enkelt klädd, barfota, i skjorta och byxor. Sedan började jag predika. Se på himlens alla fåglar, inte gör de sig bekymmer, tänk på den dag då de ska flyga ut ur boet så vet de ju ännu inte om de kommer att kunna flyga. Men de vågar. Och de tar språnget och litar på att det bär. Mamman puttar på dem och ger dem mod. Och de ger sig ut utan att riktigt veta vad som kommer att hända. Och så är det också för mig idag. Jag måste erkänna för er idag, att jag kommer hit, oförberedd och utan kunskap eller information. Jag är naken och står där och måste ta språnget ut i luften. Men jag är inte ensam. Att höra hur Jesus säger: gör er inga bekymmer, handlar just om insikten att jag inte behöver klara mig själv, att det inte handlar om min kraft. Utan att jag får lita till att till Guds ande bär. Och jag får klä av mig mina masker och roller, färdigsydda kostymer och helt enkelt var den jag är. Det är evangelium till oss idag. Att vara flygfärdig handlar inte om kompetens eller utbildning, inte heller om yrkesår. Det handlar om tillit. Om att våga språnget, att lita på Gud. Att tro på att det bär. Att vara trygg i vad jag förlitar mig på. Att våga erkänna sig liten och stå för den jag är. En ekel människa som står på en klippa på stadig grund. Det är inte jag som bär klippan, det är den som bär mig