Övervikt

 

Matt 11:28-30
Jesus sade: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall
ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt."

Predikan
Vi skulle flyga hem från Kanarieöarna, Tomas och jag för några år sedan. Som vanligt reste vi med ganska lätt packning. Inte enbart handbagage den här gången utan även med en lite mindre väska som skulle checkas in. Framför oss i kön stod en tonårsmamma med två döttrar. Alla hade de varsin stor väska som de lyfte upp på bandet. Och en sak var säker, de hade inte bara solat och badat, utan också shoppat. Plötsligt drabbade dem insikten om kostnaden för inköpen, väskornas övervikt. 2500 kr för att få med sig allting hem. Tomas och jag som stod med våra i jämförelse ganska små väskor, tänkte att vi kanske kunde balanserat deras övervikt mot vårt lätta bagage och lättat på deras börda. Men så fick man inte göra förklarade kvinnan bakom disken. Var och en får ta ansvar för sitt.

Samma sak med livet. Att det är viktigt att balansera sina bördor. Att vi ibland samlar på oss sådant som blir till en osund övervikt i livet. När Jesus står där vid livets bagageband tillsammans med oss så erbjuder han oss att lätta på bördan. Men det innebär också att vi måste släppa taget, att vi inte kanske inte kan ta med oss allt det som vi har samlat på oss, och med det kanske också insikten om att vi bär på mycket mer än vad vi behöver.

Det finns olika bördor. Och nu tänker jag inte främst på fysiska saker i packningen. Skulle jag göra det så kan det räcka med att se ner i min egen handväska. Numera är den minimal eftersom jag tror at jag nu vet vad jag behöver, faktiskt är helt umbärligt för mitt liv.

Men allvarligt talat, en del av oss bär på så mycket bråte som vi egentligen inte behöver, men som vi kan ha gjort oss beroende av. Som till slut förvandlas till en börda. Olika krav på oss själva till exempel. Kravet på att vara duktig, lyckad, omtyckt. Det är inget fel i att vara det, men det kan till slut leda till att vi måste kompromissa med oss själva och den vi är att vi till slut inte förmår att leva vårt liv som vi själva vill. Dessa av många bördor vill Jesus lyfta av oss. En annan börda som kan ligga som en tung sten i vår ryggsäck kan vara sorger och förluster eller sådant som vi inte kunnat hantera utan fortfarande bär med oss som ett sår. När vi helt enkelt inte fått läka ut, blivit hela igen.

Det finns de som varit lite mer modiga och vågat rota runt i den där ryggsäcken och sorterat ut en del.

Någon annan kanske sorterar lite för att sedan packa ner allt eftersom vi ännu inte är riktigt beredda att släppa taget. Där det som vi bär på blivit en del av oss och på ett märkligt sätt även en trygghet trots att det kan göra ont. Blivit en del av vår identitet.

Nu tänker kanske någon att det där måste vara en sorglig packning. Finns det inget roligt, spännande, glädjerikt eller värdefullt i den där säcken?  Jo, det är jag alldeles övertygad om. Men faktum är att sådana saker, som lycka, glädje, relationer, kärlek och gemenskap, sällan varken väger tungt eller blir till en börda som måste lyftas av.

Det finns nog inget så gott som att få sätta ifrån sig sin packning när axlarna och ryggen är trötta och vi har haft långt att gå medan vi har mycket att bära på. Det är där Jesus kommer oss till mötes. Vid livets bagageband. Och så säger han: Kom till mig, du som är tyngd av bördor och jag ska skänka dig vila. Men märk väl. Han säger inte: kom till mig du som är tyngd av bördor och jag ska hjälpa dig att bära. I stället så hjälper Jesus oss att helt enkelt vända ut och in på den där ryggsäcken, tömma den på allt innehåll. Men det är inte som en kritisk tulltjänsteman som han hjälper till att gå igenom packningen. Han är inte ute efter att sätta dit oss.
Det finns ingenting som vi behöver gömma för honom.
I stället får vi tillsammans med honom gå igenom vårt livs packning. Ibland kanske med viss smärta men också med ett stort mått av försoning, lägga undan och lägga bort. Släppa taget. Det är dags nu. Du behöver inte bära på din smärta, du måste inte leva i din skuld. Kasta dina masker och var dig själv. Om jag förlåter dig, säger Jesus, så måste du också kunna förlåta dig själv. Att våga se sig själv i spegeln, så som den vi är och göra det med Guds ögon, är vad Jesus vill hjälpa oss med. Han finns med oss där, i vår spegelbild, påminner oss om vår avbild.
Om vem vi är skapad att vara lik.

Jesus vill lätta på vår börda. Men vi har också fått ett uppdrag om att bära varandras bördor. ”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.” (Gal. 6:2) Vi uppmanas att bära varandras bördor, och inte jämföra dem med varandra. Och i det uppdraget kan vi försöka att göra som Jesus, inte lägga fler stenar på bördan, utan i stället vara med och lyfta av, befria, försona. Vår uppgift är att stå vid varandras sida, vandra en bit tillsammans längs vägen, visa medmänsklighet i tanke, ord och i gärning och i det uppdraget be:

Herre, ge oss seende ögon och hörande öron samt händer som är villiga att hjälpa! Amen