Tacksägelsedagen
Sankta Gertrud 2022
Matt 15:29-31
Jesus
gick därifrån utmed Galileiska sjön och sedan upp på berget. Där satte han sig
ner. Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, lytta,
stumma och många andra och lade ner dem framför honom. Han botade dem, och
folket häpnade: stumma talade, lytta blev friska, lama gick och blinda såg. Och
de prisade Israels Gud.
Predikan
Tro,
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och
ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som
friheten
Känna tro igen.
Så sjunger
Marie Fredriksson i sången TRO om längtan och hopp i en frusen värld. Den värld
vi älskar men som just nu verkar frusen fylld av sådant som riskerar att beröva
oss vårt hopp.
Samma längtan efter frihet
och ljus möter vi hos de människor som söker upp Jesus där vid Galileiska sjön.
Lama, lytta, blinda, döva, alla har de en längtan efter att få bli hela igen. Och
vem vill inte bli hel? Men ett helande kan ske med flera olika perspektiv.
Men låt oss börja i
undret, miraklet. Bibeln berättar om det. Tänk om vi vågar tro på mirakel, inte
bara som tecken och metaforer, utan faktiskt tro på att det omöjliga kan ske.
För redan detta att världen finns,
att vi lever här är ju faktiskt ett mirakel i sig. Mirakel och under är ett
tecken, ett tecken på något som ska komma, och när det sker är det liksom om det
förlorade paradiset glimmar till, bryter igenom. När Gud handlar med oss.
För en sak är säker. Gud
vill inte vårt lidande, inte vår sjukdom, inte vår ångest, Gud helt enkelt
uthärdar det inte utan vill lyfta av oss våra bördor, det som tynger och
begränsar. Därför är det lika viktigt att komma ihåg att; Det är ingens fel att
någon är sjuk, eller handikappad. Det finns inget orsakssamband mellan våra liv
och våra sjukdomar och handikapp. Fast visst kan man leva så nedbrytande att
man förstör sin kropp, men det är inte vad berättelsen om helande handlar om.
Skapelsen bär sår, invändiga sår och utvändiga sår, själsliga sår och
kroppsliga sår, det är en del i att vara människa.
Som Gud vill hela, reparera.
Frågan är då: behöver vi sluta
tro på under bara för att vi inte ser att mirakel sker? När vi själva ställer
frågan, varför händer det inte i vårt eget liv, när det kan hända i andras? Trots
att vi ber om det. Jag tillhör ju dem som tror att det händer, men som
samtidigt ställer mig frågan varför händer det inte mig?
Varför fick jag inte vara med om det? Vi kommer aldrig kunna avkoda det
mysteriet utan får helt enkelt bara lägga det tillbaka hos Gud.
Samtidigt får vi påminnas
om att du och jag är mer än våra handikapp, vare sig de är fysiska, själsliga
eller andliga. Det går att leva med ett handikapp utan att vara ett med sjukdomen.
Men för alla är det kanske inte lika enkelt. Det behöver inte bara handla om
sjukdomar, utan kan lika gärna vara en sorg eller förlust eller något annat som
vi identifierar oss så mycket med att det blir en del av vår identitet. Då kan
ett helande handla om att nå in på djupet till den människa vi verkligen är, och
vill vara med våra, eller trots våra handikapp.
Samtidigt får vi påminnas
om att helande kan ske på många olika nivåer. När vi ber om öppnade ögon
behöver det inte handla om fysisk blindhet. Ta som exempel John Newton,
författaren till den älskade psalmen Amazing Grace, Oändlig nåd som han författade
texten till i slutet på 1700talet. Han skriver: Jag kommit hem, jag vilsen
var, var blind men nu jag ser… Han var inte fysiskt blind men hade ett
förblindat hjärta som inte hade sett att den slavhandel han sysslade med var
fel. Men kom till insikt om det, och öppnade hans ögon. Den psalmen om någon
handlar om ett helande perspektiv.
När Jesus möter sjuka så
börjar det alltid med att han ser dem, tilltalar dem. Ser människan, inte
sjukdomen. Och det händer i det mötet. När Gud helar, så handlar det inte bara
om ett läkande, utan även ett att upprätta. De sjuka som Jesus botar blir också
framför allt återförda in i gemenskapen från vilken deras sjukdom eller
handikapp som tidigare har utestängt dem. Eller ta den samariska kvinnan vid brunnen
som blir helad i sin självkänsla, får sin tillit och tro tillbaka.
Det påminner mig om boken
och filmen Utvandrarna, Vilhelm Mobergs trilogi om smålänningarna som reser
till Amerika. Där möter vi två kvinnor. Kristina från statartorpet och byhoran
Ulrika som till att börja med är ovänner. Omständigheterna gör dock att de möts
som människor och får en djup gemenskap. Kristina som dömt Ulrika ser henne som
den människa hon verkligen är och Ulrika vägrar längre att acceptera skammen
utan lever sitt liv fullt ut. Kroppsligt, själsligt och andligt.
Den här söndagen handlar
om ett helande med många bottnar. Vi behöver inte omtolka undret till att bara
vara symboliskt. Men vi har frihet att faktiskt göra det för att se vad det kan
betyda för oss. För att inte begränsa vad Jesus vill med oss och göra för oss.
Och vad som än händer
eller inte händer så får vi bevara vår trygghet i att inte någon enda gång
skulle det betyda att Gud inte ser oss, eller inte lyssnar till oss eller har
tid med oss. Men det vi kan be om är att få ögon att se, hur Gud faktiskt
handlar i det som sker.
Musik…
Ååh, tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Jag vill känna tro,
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
Känna tro igen
Tro
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar