Barnets fantasi gör tanken fri

Minnesgudstjänst Kungsbacka Hanhals 2022

Joh 6:37-40

Jesus sade: "Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen."

 Den kristna sångaren Frank Ådahl sjunger:
Ännu en novemberdag, Alla färger suddas ut
till en gråare nyans. Fast jag vet att solen
finns där någonstans, har jag svårt att se det sken,
som ett litet barn kan se.

”Se det sken som ett litet barn kan se”. Det påminner om sången Barnatro av Lapplisa. Att kunna se på livet, på Gud och tron med barnets ögon. En del ser barnatron som ett uttryck för en banal tro som inte fått växa och mogna. Men med åren så har jag själv börjat fundera på om det inte är snarare tvärtom. Att ju närmare himlen vår livsresa tycks komma, desto mindre blir behovet av komplicerade teologiska, metafysiska, filosofiska eller existentiella tolkningar på vad som väntar oss där.
En resa bortom både rum och tid, sjunger Frank vidare. Som kräver barnets fantasi att göra tanken fri.

I vår ungdom ser vi på tron, på Gud och på himlen från ett visst håll. Präglat av både förväntan och besvikelse. Tiden går och dimmorna skingras. Bilden av Gud rör på sig. Och genom åren rör vi oss genom ett landskap där vi aldrig har varit förut. Till trakter dit sorgen ibland tar oss.

Och i mitt eget liv har jag fått erfara att tron åter börjar likna den där allra första, barnets, men nu med ett liv av erfarenheter lagda till den. Att omfamnas av en barnatro behöver inte handla om att vara barnslig, utan i stället om att ha en tro och en tillit som ett barn. Och när lärjungarna en annan gång fåfängt frågar efter vem som ska få den främsta platsen i himmelen så återvänder Jesus till barnets enkla sätt att vara när han ställer ett barn framför dem och uppmanar dem att ta emot Guds rike som ett barn och säger: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig ditin. Orden från Jesus handlar inte om at begränsa utan snarare tvärtom, öppna upp. Var som ett barn, tro som ett barn. Relationen till Gud handlar inte om kvalifikationer och prestationer utan om just tillit och tro.

En resa bortom både rum och tid
Som kräver barnets fantasi att göra tanken fri.

Och idag säger Jesus till oss: Jag ska inte låta någon gå förlorad. De som Fadern gett mig ska jag inte visa bort. Därför behöver vi inte sörja som om vi vore utan hopp. Det kristna hoppet sträcker sig över det som är, mot det som kommer. Det kristna hoppet handlar lika mycket om vårt liv här på jorden som om det liv Bibeln beskriver som vårt hemland i himlen. Och när Jesus talar med oss om det himmelska hoppet så visar han också på hur vi kan leva kärlek hopp och tro här på jorden. Jesus tröstar den som gråter, helar den som lider, stannar och talar med den som är ensam, delar brödet med den som inget har. Han överger inte det lilla fåret som gått vilse. Och han upprepar för oss idag:  Jag ska inte låta någon gå förlorad. Det är bilden av Gud som älskar, som vill skydda och bevara. Gud som söker oss med sitt ljus, när vi famlar i mörker.

När vi förlorar en människa genom döden i våra liv så är det en stor förlust. Det är det även när relationer här på jorden går sönder och vi tvingas att gå skilda vägar. Det blir ett tomrum efter någon som har betytt något för oss i vårt liv. Men för oss som sörjer någon idag så får Jesu ord idag fylla oss med trygghet och tillit. Tron på att det som för oss är ett avsked för den som gått vidare är ett möte.
Vi får leva och dö i tilliten till att ingen av oss går ensam, inte här på jorden, men inte heller i det som vi kan kalla himlen eller evigheten. På den vägen vill Jesus ta oss i handen. Det får vara huvudbudskapet till oss idag. Omfamna den vissheten, lev i den tilliten.

Ännu en novemberdag, Alla färger suddas ut
till en gråare nyans. Fast jag vet att solen
finns där någonstans, har jag svårt att se det sken,
som ett litet barn kan se.

Våga se på livet med barnets blick, där kyrkogårdarnas ljus under några mörka dagar förvandlas till en stjärnhimmel. Som om himmel och jord byter plats.  De lysande gravfälten blir ett budskap mot himlarymden. Vi har inte glömt er, ni både finns hos oss och fattas oss.

Och budskapet från himlen lyser tillbaka till oss:
Du är på väg. En dag blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn.
Var inte rädd, det finns en mörklagd hamn.
Du ser den inte nu, men du färdas dit. Amen