Att leva i Jesu namn, vad betyder det?

 

Joh 2:23-25

Många kom till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.

Predikan Jag hade en kyrkoherde en gång som skulle köpa en bil. Och avgörande för köpet VAR när han såg registrerings-numret. Jag kan förstå honom för jag är lite nördig på sådana själv. Bilen hade bokstäverna JHS. Jesus Hominum Salvator. Jesus Kristus Världens Frälsare. Fast nu lämnar vi hans bil på Tjörn och ger oss av till Jerusalem, och där möter vi Jesus. Det är knappast någon anspråkslös start som Jesus gör. Först förvandlar han vatten till vin, sen rensar han templet och säger att det kan rivas ner och byggas upp på tre dagar igen. Han angriper det allra heligaste. Vilken imponerande början. Men om man skulle kunnat uppfatta det som en skrytande start på under, tecken och mirakel så får det en snabb vändning. För helt plötsligt så tystnar Jesus, vill inte anförtro sig till någon. Som det står i evangeliet: Men själv anförtrodde han sig inte till någon”.

Den här raden fastnade direkt i mig när jag läste texten. Jesus anförtrodde sig inte åt dem som var med honom. För han visste av sig själv vad som fanns i människan. Vad vill detta säga till oss? Att Jesus precis som vi är försiktig med vem man ger ett förtroende. För när vi berättar något om oss själva så är det ju på ett sätt som att klä av sig naken, visa sig sårbar, utlämnad. Och det är vad som händer när Gud blir människa på jorden, utlämnar sig i förtroende och sårbarhet till världen. Orden från evangelium idag är också en påminnelse för oss om hur dyrbart ett förtroende från en människa är. När någon ger mig ett förtroende är det en gåva, en hemlig skatt som jag behöver hantera varsamt. Att få ett förtroende är som att vandra på helig mark. Att hantera det förtroendet ovarsamt är som att trampa med smutsiga skor på den marken. Och om det är någonting som vår värld borde se och förstå så är det att tillit och respekt, förtroende för varandra är det om bygger upp världen, det motsatta kan bara förgöra och riva ner. Vare sig det är mellan oss enskilda människor eller mellan väldiga länder. Vi ser det hända gång, på gång, på gång. Nu har Gud givit oss det absolut största förtroendet någonsin, sig själv. I Jesus Kristusfår kristen tro får markkontakt. När Jesus kliver in i samma mänskliga kläder som du och jag bär. ”Han visste av sig själv vad som fanns i människan” Såklart! För Jesus är ju både den Högstes Son och människa på en och samma gång.  Och rubriken idag på vår söndag är ”I Jesu namn”. Och det är allt annat än bara en slentrianmässig avslutning på en bön. Det är ett förtroende, ett mandat. Ett förtroende från Gud till oss att handla i kraft av vår tro, i Guds namn. Och inte konstigt om Jesus var försiktig med att berätta, det är inte enda gången han ber någon att vara tyst. Han känner kraften, som kan användas så fel i världen och har gjorts gång på gång. Ett exempel är Moskva patriarken Kirill som ställer sig bakom Putins krig i Europa. I Jesu namn. Men även om Jesus denna gång var tyst så får vi inte låta oss tystas. Lärjungen påminner oss om det i Apostlagärningarna idag. Han talar om det i dagens episteltext. att det är vår uppgift att vittna om honom: Herren Jesus gav oss det uppdraget. Att vara människa är ett förtroendeuppdrag att ta vara på och ansvar för. Att få ett förtroende är att bära på något heligt. Och varje gång vi missbrukar det så går vi med smutsiga fötter på helig mark. Nu är det nytt år, en ny möjlighet. Fast egentligen är varje dag ett nytt år, en ny början. För oss, för Gud.  Varje dag kan vi börja om. Upprätta förtroende. Flytta blicken mot vad som är viktigt. Vid nyår pratar vi om nyårslöften. Det största löftet har vi redan fått, från Jesus som säger: Jag är med dig alla dagar till tidens slut. Att få leva i Jesu namn. Det är inget dåligt nyårslöfte! Världen behöver människor som räcker evangelium, och befrielse till varandra. Så att ta på sig det uppdraget, att markera vårt eget liv med initialerna, JHS, Jesus Kristus världens Frälsare, kan vara det hopp som världen behöver. I år med.