Dumpad eller dumpat?

 Sista dagen på semestern igår ägnades åt att rensa i skåp och förråd, se vad jag inte behöver och framför allt vad jag vill bli av med. Det var en välsignelse att få göra sig av med sådant som varit en belastning eller ett irritationsmoment. Att se hur ordningen i skåp och lådor förvandlades till en genomtänkt organisation fyllde hela mig av välbehag. Sedan fanns det också sådant som gick till second hand. Ett svettigt arbete var det i 27 graders värme. Och faktiskt också en djup andlig process där tankarna fick sväva fritt kring det som är både långt borta och nära i livet. Kanske var det dessutom den enda dagen på semestern som jag inte tänkte på mitt arbete. (Vilket jag tyvärr gör för ofta på min ledighet). Och samtidigt som jag slängde, sorterade fysiska saker, pågick samma arbete i min inre process. När jag sedan kom till tippen, förlåt återvinningsanläggningen ;) så gällde det att sortera allt på rätt plats i rätt container utan att få bannor från personalen. Jag var där precis innan jag skulle till första arbetsdagen och var redan klädd för arbete, med kragen på. Jag brukar försöka undvika det annars för att inte ge kyrkan dåligt ryckte om jag gör fel.  När personalen kom fram och frågade om jag behövde hjälp så visst behövde jag det. Det är skönt att få dumpa sa jag. Och han svarade kvickt att: det är betydligt bättre än att bli dumpad. Och det är sant. Vi samspråkade ett tag och jag sa att detta att få slänga, det är som att få syndernas förlåtelse och gå vidare med tomt bagage. Och tillade: att hos Gud får man dumpa allt, utan att bli dumpad. Skillnaden mellan återvinningen på jorden och tippen i himlen är möjligen att ingenting ska återvinnas. Fast det är på ett sätt ändå inte sant. Gud glömmer, men vi glömmer inte, och våra minnen får vi förvandla till erfarenheter framåt i livet, att ta vara på för att bli ännu mer sann människa, mot sig själv, mot andra och mot Gud. Det kommer att gå åt fler sopsäckar, både fysiska och andliga innan jag är klar i det här livet. Fast ett är jag övertygad om, att den dagen då jag kliver in i det himmelska riket, kommer ingenting av det som jag har fått försonat vänta på mig där. I himlen finns bara nåd.