"Jag tror, hjälp min otro" står det i dagens evangelietext. Om mannen som kommer till Jesus med sin son som är sjuk, av plågoandar. Många kan känna igen sig i de här orden. Ambivalensen och paradoxen som finns i livet. Vi både vill och inte vill, vi både kan och inte kan. Vi både tror och inte tror. Men det är kanske en annan brottningskamp än tvivlets. Mera trons kamp, Guds kamp med oss, som pågår hela livet. Den förtvivlade fadern i texten fångar mångas upplevelse av vad det är att vara människa. "Jag tror, hjälp min otro". Han kommer till Jesus, det finns ingen annanstans att gå. Det sägs att hoppet är det sista som överger människan. Kanske är det så.
Själv har jag nog aldrig tvivlat men jag har brottats mycket ofta med Gud. Mina frågor till Gud har inte handlat om ett "om" utan snarare ett "hur" och ett "varför". Vad vill du? Vad kan du göra? Vad vill du med mig? Många bibelord har också brottats med mig... Och jag har funnit att det är först i hjälplösheten, i nakenheten som tron får komma till sitt rätt, som jag kan lägga undan mitt eget. Så har det i alla fall varit i mitt liv... När jag har varit utsatt, naken, ensam, när livet blottlagts, har allt mitt eget lagts åt sidan. När jag inte har orkat tro har jag funnit att Gud tror för mig. Ger mig tron. Där i svagheten finns tron, hoppet och kraften. När jag inte förväntade mig det. Att tvivlet är människans, tron är Guds. Och vi får ta emot det Gud vill ge. Ge till oss.
Tron är inte vår prestation... Tänker på psalmen som vi spelade på sonens begravning för 10 år sedan som uttryckte det. "Kraften fullkomas mitt i din svaghet då..." Psalm 90. Där i botten av tomheten, sorgen och saknaden, när ingenting av det egna längre räckte till, fanns Gud. "Ta mitt liv i dina helande händer" som Peter LeMarc sjunger...Jag har fått lära mig att tro och trygghet inte alltid hör ihop. Av tro följer inte alltid trygghet. Ofta målas falska välkolorerade bilder upp av tron, den kristne som den lyckade, lyckliga, obekymrade... men vem har då den rätta tron att komma med? Kanske är tvivel det brustna hjärtats förtvivlade rop på hjälp? Som faderns i texten: Jag tror, hjälp min otro. Eller ropet från vem som helst som kommer till botten av sitt eget liv och inte har någon annanstans att gå. Ta mitt liv i dina helande händer...
Inlägg
1 kommentar:
Man kan säga "Hjälp mitt barn" när man vill att någon skall agera för att förbättra situationen för barnet. Eller "Hjälp min förståelse" när man vill att någon skall förbättra förståelsen av någonting. Och "Hjälp min otro" måste tolkas som ett önskemål att någon skall förbättra faderns otro, dvs göra honom mer otroende (=mindre troende), eller hur? Så fadern säger "Jag tror. Hjälp mig att bli mindre troende." Så fadern beklagar att han tror och vill ha hjälp att tro mindre.
Skicka en kommentar