Kan vi inte be mamma?

Kan vi inte be som vi brukar göra? Säger sonen. Det är lätt att tro att det är sonens smarta sätt att veta vägen till prästmammans hjärta? Kan vi inte be? Timmen var alldeles för sen, kanske slarvade jag över Gud som haver barnen kär. Ja, jag erkänner, jag bad nog lite slentrianmässigt. Hade tankarna mer på att jag måste dammsuga bilen inför resan till mormor. Kanske kände han av det.Min brist på närvaro. Att det lika gärna kunde kvitta. Men han bad om mer. Kan vi inte be och tacka och berätta för Gud om dagen? Och be att jag ska bli frisk? Och att jag ska kunna spela med klubba i ishallen i morgon? Vi kan be om förlåtelse också, inflikade jag. Tänker att jag lite pedagogiskt måste få med alla dessa tre, Tack, hjälp och förlåt. "Att be är inte endast att begära..." Eller hur går psalmen? Och visst kom det ett förlåt, för lite hårda ord och några dörrar som gick igen med för mycket kraft. Älskar dig, mamma... Det är ju så vi kommer till Gud. Med vår kärlek. Precis som barnen kommer till sin mamma eller pappa. Först tackar vi, sen prisar vi, tillber, lovsjunger, förklarar vår kärlek. Sen berättar vi vad vi vill. Jag älskar dig mamma... Vad vill du ha, sötnos? Kan vi inte läsa bibeln mamma? :-) Och vi som föräldrar faller som furor varje gång för tricket. Det gör Gud med. Det finns en sak som Gud inte kan motstå. Små älskade barn som kryper upp i famnen på honom och säger; Jag älskar dig, pappa... Och Jesus säger: Vad kan jag göra för dig?Gud välsigne er afton, och bevarar er tills morgonen gryr...