Kärlekens hängivenhet

Predikan Markus evangelium 14: 3-9 Om kvinnan som smörjer Jesus med nardusbalsam. Dom kallade det slöseri. Maria slösar allt på Jesus. Evangelisten Markus skriver inte hennes namn. Johannes berättar att det var Maria, Martas syster. – Den flaskan kan vi ha till annat, sa de. Vi kan sälja den och ge pengarna till de fattiga. Flaskan var dyrbar. Värd en hel årslön för en arbetare. Parfymen från nardusroten som bara växer på Himalayas sluttningar skulle ha kunnat räcka ett helt liv. Och hon häller allt på en gång över Jesu huvud. Huset fylls av väldoft. Kanske var det hennes hemgift, hennes försäkring, hennes framtid. Allt ger hon till Jesus. Och de grälar på henne. De ville inte bara ta ifrån henne flaskan för att använda det till andra ändamål. De missunnade henne också att få ge av sitt eget till Jesus. Ibland får jag höra det, att jag slösar bort mitt liv, min kraft, min tjänst på fel saker. Tänk vad mycket annat jag kunde ha ägnat mig åt, när det finns så mycket mer samhällsnyttiga uppgifter än att stå i tjänst i kyrkan. Maria ger allt till Jesus. Tömmer flaskan på alla dess droppar. Det är inte slösaktighet, det är hängivenhet. För hon ger inte bara av sitt jordiska sparkapital när hon smörjer Jesus huvud. Hon bekänner också sin tro. Sparar ingenting för att bevisa sin kärlek till honom. Kärleken räknar inte på vad det kostar. Ransonerar inte. Håller ingenting tillbaka. Det finns inte heller någon beräkning i hennes handlande. Om hon hade kalkylerat lite mer så skulle hon kanske ha ransonerat. De andra gör så, kalkylerar, de räknar på flaskans värde, vad man kan få för den och få ut av den, sedan grälar de på henne för hennes slösaktighet. Men sådan är inte kärleken. ”Den söker icke sitt” som Paulus skriver i Korintierbrevet. Den räknar inte ut vilka fördelar som finns att hämta. Överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man berätta vad hon gjorde. Men Maria gör inte detta för att bli ihågkommen, söker ingen egen vinning. Det är inte ens säkert att hon är medveten om det profetiska i det hon gör när hon smörjer Jesus, inte bara som kung utan också inför hans begravning. Det kan ibland vara så också med oss. Att vi i stunden inte alltid vet varför vi gör som vi gör, men kan efteråt se att vårt handlande ingår i en plan som Gud har bestämt för oss. Då våra ögon öppnas och vi både ser och förstår. Nu gör Maria det hennes hjärta kallar henne att göra. Jesus tar emot smörjelsen och men påminner också om att han måste lida och dö för den. Maria sparar ingenting. Hon ger honom hela sitt livskapital, på en enda gång. Tömmer hela flaskan. Om vi bestämmer oss för att vi vill att Jesus ska få vara Herre i våra liv får vi också ge honom allt. Den här flaskan kan också få stå för hela våra liv, allt som vi har med oss. Söta droppar och beska. Även det som smakade gott för stunden och det som gav en bitter eftersmak. Det som vi ångrar. Allt det får vi komma med till Jesus. Överlämna oss till honom. Han vill ha allt. All vår kärlek, vår tillbedjan. men också vår bön och bekännelse. Lyfta av oss bördor som har blivit för tunga. Ibland känner vi oss små. Små inför livet, små inför de uppgifter vi står i, små med stora bekymmer. Då får vi komma till honom med hela vårt liv. Få säga; Jag är liten, du är stor. Bevara mig i din kärlek. Här är jag; jag som inte alltid gör allt jag kan, ändå vill jag ge mitt liv till dig, för dig, Jesus. Är det inte så vi själva vill bli älskade av den vi älskar? Jesus får hela oss, också vår framtid. Allt får vi lägga i hans hand. Jesus sparar inte heller sig själv, utan ger hela sitt liv för oss, på en enda gång på korset. Han håller inte tillbaka något utan ber i Getsemane; Ske din vilja inte min. Detta som är det svåraste av allt. Att be den korta bönen och göra den till min. Att släppa på mitt eget, mina egna behov, min längtan efter kontroll, när jag vet att det finns det som jag inte riktigt är beredd att ge upp. Idag får Maria hjälpa oss lite stelfrusna, tillknäppta, ängsliga, försiktiga med att inte hålla inne med vår kärlek. Lära oss lite mer om kärlekens hängivenhet. Att vi får överlämna allt, även våra bördor och bekymmer till Jesus. Kanske finns det sådant som också du har svårt att släppa taget om, något du väntar på, längtar efter, ett beslut som ska fattas. När du vet hur du vill ha ditt liv men ännu inte har stämt det mot Guds vilja och tanke. Bönen igen; Ske din vilja och inte min… Men det är en kamp, och det kommer alltid att finnas människor som säger att vi prioriterar fel när vi väljer Jesus. Andras viljor som vill dra i oss. Men Jesus låter dem inte stå oemotsagda. Låt henne vara! Säger Jesus. Maria har valt det som är bäst, säger han vid ett annat tillfälle. Man behöver knappast övertala en törstig människa att ta sig tid till att dricka. En förälskad människa tar sig automatiskt tid för sin älskade. Idag får Maria lära oss lite mer om kärlekens hängivenhet. Att älska Jesus av hela mitt hjärta... Så som han älskar oss. AMEN