torsdag 17 april 2008

Direktkontakt

Det bästa är om jag lämnar er säger Jesus. Det han säger är så tvärt emot allt som vi är vana vid. Hur skulle det vara om någon av våra vänner eller nära och kära sa så till oss? Det är bäst att jag går och lämnar dig... Separationsångesten slår till med full kraft, i alla fall hos mig som har svårt för avsked, svårt att släppa taget. Avsked är sällan något positivt, när någon lämnar oss så förknippar vi oftare det med saknad och sorg. Hur kan det vara det bästa för oss att Jesus lämnar oss och inte finns kvar på jorden? Vore det inte det allra bästa om han alltid hade fått vara här levande uppstånden, så att alla hade möjlighet att se honom ansikte mot ansikte…

Tänk om Jesus skulle fortsätta leva och bo i Israels land. Det skulle byggas ett palats för honom och han skulle ta emot människor från alla håll av världen som kom för att träffa honom. Och kanske skulle vi bara kunna göra en enda pilgrimsresa i livet för att få stå ansikte mot ansikte med Jesus. Ett möte som förmodligen skulle bli mer av påvens vinkande från sin balkong till den stora massan som kommit för att se och hylla honom. Ett möte som kunde kvitta eftersom ett riktigt möte aldrig skulle komma till stånd. Det är skillnad på att möta och att bara få se... De allra flesta människor i vår värld där tron fått bygga sig bo i någons hjärta skulle inte ha möjlighet alls att göra en sådan resa.

Men nu säger Jesus istället: Det bästa är om jag lämnar er... Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er.


Jesus lämnar oss för att kunna komma närmare oss. För att kunna vara nära varje människa, i alla tider och överallt där vi bor på denna jord. Vi behöver inte ge oss av, vi behöver inte spara ihop slantar för att ta oss till honom, stå i kö och vänta på att få vårt livs första och kanske enda audiens hos Jesus. Jesus talar om hur Hjälparen, den helige Ande, ska komma, om hur han ska vara nära oss, överallt och i alla tider genom sin Andes kraft. Så ska han kunna bli allt i alla, och ingenting, varken tid eller rum, ska kunna skilja oss från honom. Direktkontakt! Med Guds Ande behöver vi inte kämpa livets strider ensamma. Den långa resan gör vi här där vi är, trons resa. I Bibel, bön och lovsång, bröd och vin. Där Guds Ande är...


När vi läser Bibelordet, när vi firar gudstjänst, när vi lovsjunger eller sträcker oss efter bröd och vin, då arbetar Guds Ande med oss. När vi ber om att bli fyllda av Guds egen kraft, då händer det något i oss. Gud är här, genom Jesus Kristus och den helige Andes verk. Det är för ert eget bästa som jag lämnar er, säger Jesus. Men just för att han en gång lämnat oss så kommer han aldrig att vara långt borta från någon enda av oss om vi vill leva vårt liv med honom. Ingenting, varken tid eller rum, kan skilja oss från honom.

2 kommentarer:

Anne sa...

Tror du på Gud eller vet du att Gud finns? Kan man ha en upplevelse av att veta att Gud finns eller illusionerar man då?

Är känslan av att veta en stark tro men inte vetskap?

Det skulle vara intressant att höra vad du tänker kring dessa frågor.

Varma hälsningar
Inspiralia

Liselotte Malmqvist sa...

Jag är viss om Guds existens. Det är en visshet som går bortom tron, som går över i vetskap. Om det är en känsla av att veta? Ja, men det har inte något med vetenskaplig vetskap att göra. Det är istället ett annat vetande som är så grundmurat, så djupt, så självklart och så mättat av erfarenheten av Guds existens och tilltal, av Helig Andes verkan i mitt liv, där Jesu kärlek är levande och verklig.

En illusion är en upplevelse av datt det som inte är sant är verkligt.

Men jag vet att jag är viss om vad jag tror... På Gud som är Levande och Verklig.

Och en dag kommer jag också att få se, ansikte mot ansikte... Nu ser vi en gåtfull spegelbild (1 Korintierbrevet 13)

Och jag tror att längtan efter tro, frågor om tro också är en början till tro...