Vilken tur att du har oss mamma, annars skulle du ju vara alldeles ensam. Dessa ord fick mitt hjärta att sjunga av glädje idag när vi satt i bilen. Utan barnen skulle jag vara ensam. Ja, med barnets perspektiv med sig själv i livets, händelsernas och universums centrum så är det ju faktiskt så. Total ensamhet. Utan dem. Det påminner mig om det lilla barnet som kom in i rummet fullt av vuxna och sa; Vad roligt för er att jag är här!Att vara förälder är ett stort ansvar. Ibland känns det övermäktigt, inte minst som ensamstående förälder. Både kraften orken och viljan ska finnas där, inte sedan, utan just nu och hela tiden. Hur ska jag räcka till? Min dotters kommentar hjälper mig åter förstå att det inte finns någonting som är viktigare att ha i fokus och centrum än uppgiften som jag har fått som förälder. Och att jag också ska få kraften till att vara det.
Det går inte att hindra tankarna från att gå oss som också är Guds barn. Att också vi får komma inför honom, i glädje, i lek, och ropa: Vilken tur att du har oss Far, annars skulle du vara alldeles ensam!
Inlägg
4 kommentarer:
Du har en stor kærlighed, og du har en stor vilje til at have kærligheden. Din kærlighed rammer mig.
Tack för de uppmuntrande orden. Ofta behövs så lite för att vi ska kunna hjälpa varandra att finna och få den kraft vi behöver.
Liselotte
Du har et positivt gen, der gør livet smukkere. Vi behøver dig.
Ole
Det måste vara med oss för Gud som med våra barn för oss. Vilken kärlek, ångest och ibland förtvivlan. När dom inte går att styra. Och att älska ändå.
Skicka en kommentar