När allting bara faller på plats. När vi bara vet... Trons och kärlekens visshet...
Du har följt mig på min vandring,
Den har varit lång och svår.
Jag kunde ha fallit.
Jag kunde ha gått sönder,
men nu tror jag att jag förstår.
Nu har du äntligen lättat min börda.
Nu ser jag ljuset igen.
Jag var ensam, jag var vilsen.
Men nu har jag en vän,
som aldrig sviker, som aldrig går,
som stannar kvar vinter som vår.
Ta mig genom natten till lugna vatten.
Ge mig ro.
Gör mig ödmjuk, gör mig stark,
Du har mitt liv i dina händer.
För mig över djupen till säkrare mark.
Låt mig ta en dag i sänder.
Ta min rädsla, mina fel,
Lär mig älska, gör mig hel.
Ta mig genom natten till lugna vatten.
Ge mig ro. (Ulf Lundell)
http://www.youtube.com/watch?v=IGpjXo_9HYc
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Smukt.
Tänk alla dessa människor som får användas för att sprida tro. Men Lundell kom väl till tro? Gjorde han inte? Texten tyder på det. Något har Gud i alla fall att säga genom honom.
Enligt Wikipedia:
"Han gick med i Anonyma Alkoholister, genomgick en frikyrklig omvändelse och döptes kort därefter (1988) i Ebeneserkyrkan. Hans nyvunna kristna tro kom att färga albumet Evangeline som släpptes samma år.
Skicka en kommentar