Om i morgon vet ingen nånting

Min dotter konstaterar gärna fakta som hon prövar sanningshalten i hos sin mamma. Som om all sanning vilar där. Nu är det framtiden som gäller. I morgon är det ingen som vet någonting om vad som händer. För i morgon har inte varit ännu. Utom Gud. Gud vet allt. Gud vet allt om vad som händer idag också. Gud visste att jag skulle bränna mig på handen, säger hon. Det börjar bli något deterministiskt för min smak och teologiska tolkning och jag behöver modifiera hennes tankar något. Det här med människans fria vilja och val kan bli lite för stort för en sexåring. men i hennes Gudsbild är Gud verkligen "Allena Gud i himmelrik..." Allsmäktig.

Vi kommer överens om att Gud inte kan veta allt om vad som kommer att ske i detalj med oss för all framtid. Att Gud ger vår fria vilja lite större svängrum än så. Men vi blir båda övertygade om att Gud vet och är DÄR när det gör ont. Som när man bränner sig på handen på en varm kastrull, eller som när sonen nu kämpar med sin öroninflammation. Att Gud vet hur vi har det varje stund. Det är att våga tro det vi tror... I slutändan måste jag ändå ge min dotter rätt. Med sex-åringens visdom slår hon fast att det är bara Gud som vet...