Jag vill gå med dig...

Jag gjorde ett litet snabbt besök på dagis idag för att lägga ett papper i min dotters fack. På gården ser jag henne där hon sitter på en liten trampcykel med några kvistar cypress i handen som hon luktar på. Hon ser ännu inte mig. Jag går fram till henne och sätter mig vid sidan om henne och lägger mina armar runt hennes lilla kropp i vinterkläder. Hon ser först inte att det är jag utan sjunker bara in i min famn, helt trygg. Sen vänder hon upp sitt lilla mössklädda huvud med det blonda håret som sticker ut lite här och var och ropar - Mamma! Vi håller hårt om varandra och ingen vill släppa. En minut, två, tre, fyra, säkert fem minuter. Alla barnen runtomkring, stoj och stim försvinner. Det är bara vi två. Jag på knä, dottern med armarna om min hals.

Jag vill gå med dig... Säger hon sen. Det är inte min hämtningsdag. Jag måste gå igen. Pappa hämtar om en stund. I morgon kommer hon hem till mig igen. Det är sex dagar sedan vi sågs. Just nu känns det som sex långa år. Lika många år som hon är gammal. Det sägs att man inte ska vara ifrån sin förälder fler dagar än man är år gammal. Jag vill gå med dig. Vi går tillsammans hand i hand och gör det vi ska med pappren. Sedan skiljs vi åter efter att ha lovat varandra att vi snart ses igen... Hon springer rätt ut i leken och jag ser henne från bilen. Upp på klipporna och full fart ner. Det ser farligt ut, leken hon leker. Men jag måste släppa taget om min dotter. Måste låta henne ta ut svängarna. Jag vet att hon hittar tillbaka in i min famn igen. Jag vet att hon kommer att sticka sin varma hand i min och säga: - Jag vill gå med dig.

Så var det att komma till Gud, jag kände att där hörde jag hemma...

Jag minns när jag första gången upplevde hur Gud höll om mig med sina vida kärleksarmar. Först visste jag inte vem det var eller vad som hände. Men jag kände att där hörde jag hemma. Här ville jag vara. Kanske vara jag bara sex år. Men det kändes som att jag ville kramas tillbaka. Mötet med någon som älskade mig som jag ville älska tillbaka. Bönen: Gå inte... Det tog ännu ett tag innan jag kunde säga orden: - Jag vill gå med dig...