Sårbar

När jag lägger mitt hjärta i en annan människas hand, ger det till den jag älskar, så får mina hjärtslag leta sig vidare, uppåt genom handen, närmare och intill hjärtat på den jag älskar. När jag lägger mitt öra mot min älskades bröst så kan jag också höra mitt eget hjärta slå där. Här finns närheten och värmen. Jag hör pulsslagen. Och jag får vara rädd om den som bär mitt hjärta i sitt. Men kärleken gör mig också sårbar, beroende. Men kanske är det så, att vi måste våga vara sårbara för att kunna älska. Göra oss sårbara för varandra och leva utan försvar. "Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt, gråten är min när du gråter... Din smärta gör ont i mig. När mitt hjärta jublar, gläder det sig i dig...

Gud gör sig sårbar genom sin kärlek till världen. Ger oss sitt hjärta. Ger oss sitt liv. Ger sitt liv för oss. När jag lutar mitt liv mot korset så får jag vila mig mot Guds hjärta. Där kan jag höra pulsslagen. Ge mitt hjärta till honom. Höra hur mitt hjärta slår, i Hans. I Guds hjärta bor Guds barmhärtighet. För att Han älskar. Han älskar mig och jag älskar Honom. Den kärlek som gör trasigt till helt. Det finns inget som kan hejda den kärleken, inte ens döden. genom en Gud som bär sår kan livet segra till slut.