Mark 6:30-44
Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om. Han sade till dem: "Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.
De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma. Men man såg att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots och hann före dem. När han steg i land fick han se en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge.
När det redan var sent på dagen kom lärjungarna till honom och sade: "Trakten är öde och det är sent. Låt dem ge sig av så att de kan gå bort till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." Han svarade: "Ge dem något att äta, ni själva." — "Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?" frågade de.
Han sade: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd, och så två fiskar." Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs. Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick. Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. Det var fem tusen män som hade ätit.
TRO SOM FÖRVANDLAR
Den som kommer till mig ska jag inte visa bort, säger Jesus. Nu kommer folket i stora skaror. Och Jesus fylls av medlidande. Jesus och lärjungarna har dragit sig bort för att vila, de har inte ens hunnit med att äta. Men folket hinner före dem och möter dem när de kommer in mot stranden. Det är Jesu svaga punkt, ja Faderns också, att han inte kan sluta bry sig… Att han inte förmår säga nej till oss när han kommer. Trots att de är trötta och behöver vila. Men Jesus kan aldrig visa bort någon som kommer till honom. Den som kommer till mig ska jag inte visa bort. Och just det vill lärjungarna nu göra. Folket har varit hos dem hela dagen och det börjar bli kväll. Trakten är öde, det finns inget att äta. Lärjungarna är bekymrade. Låt dom gå nu, Jesus. Så att de kan skaffa sig någon att äta.
Det kan knappast vara så att Jesus tvingar dem att stanna. Den som är hungrig kunde för länge sedan givit sig av för att äta. Men de vill inte gå. Hungern efter att höra Jesus, att få vara med honom är större. Det är inte på andra platser, i andra byar, bland andra folk som de vill bli mätta utan här tillsammans med Jesus, av det han kan ge dem. ”Ge dem att äta, ni själva", svarar Jesus.” Ska vi? Hur då? Vi har ju nästan ingenting! Bara tvåhundra denarer… Hur ska det kunna räcka"? 500 män är det, med kvinnor och barn där till som måste varit mer än dubbelt så många… Hur ska fem bröd och två fiskar räcka till så många? ”Lämna dem till mig”, svarar Jesus.
Lämna dem till mig. Detta är evangelium. Att det händer någon med det vi ger till Jesus. Brödet och fiskarna räcker att mätta en folkskara lika stor som Tjörns fasta befolkning! När Jesus förvandlar brödet och fiskarna så är det inte en symbol utan en verklighet, tron på en Gud som förmår, som vill och som älskar. Ett tecken på Guds rike, på Guds kärlek och kraft. Det berättar om Gud som har kommit för att mätta den som hungrar och släcka törsten hos den som törstar. Det är tron på honom som ser till alla våra behov, till allt vi behöver. Det säger någonting om vem Jesus är. Jesus tar emot bröden och fiskarna, tackar, ber och välsignar. Han vet redan vad som kommer att ske, han gissar inte, hoppas inte, han vet. Som med brödet och fiskarna är det också med oss. När vi lämnar oss själva i Jesus händer så händer det något. Vi förvandlas, våra liv förvandlas, vår tro förvandlas. Vi förvandlas i mötet med Jesus. Men förvandlingen handlar inte om att vi skulle börja springa omkring i någon lags religiös extas och ropa och tjoa eller falla omkull. Jesus förvandlas oss inifrån.
Det är med oss och tron som med degen och jästen. När Jesus kommer in i våra liv växer vi, inte i vår egen kraft utan i det som han ger till oss. Tron får oss att växa. Förvandlingen i livet tillsammans med Jesus är att vi får bli allt mer den vi är. Brödet och fiskarna slutade inte att vara bröd och fisk i Jesus händer. Men de blev fler och räckte till många. På samma sätt som de så får vi förvandlas och förmeras, i mötet med Jesus blir vi inte någon annan eller något annat utan helt enkelt mera människa, allt mer lika Jesus där Guds avbild får lysa genom oss ju närmare honom vi kommer. Och när vi kommer så nära så sker det ett under, vi blir välsignade och förvandlade. När vi lämnar oss till honom. Tillsammans med Jesus och genom Jesus blir livet förunderligt, förvandlat och välsignat. Brödundret påminner oss om det. Tecknet på en tro som förvandlar.
Därför vill folket inte gå därifrån. De har fått smak på det levande ordet och det Levande brödet. Ingen mänsklig hunger eller begär kan få dem att gå någon annanstans. Den som kommer till mig ska jag inte visa bort. Lärjungarna som är de som stod Jesus allra närmast förstod inte det, de ville visa bort folket. Vi behöver också påminnas om vem Jesus är och vad han kan göra. Lämna det till mig säger han. Och vi får lämna oss till Jesus. "Jesus sa: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta." Den som kommer till mig ska jag inte visa bort”.
Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om. Han sade till dem: "Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.
De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma. Men man såg att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots och hann före dem. När han steg i land fick han se en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge.
När det redan var sent på dagen kom lärjungarna till honom och sade: "Trakten är öde och det är sent. Låt dem ge sig av så att de kan gå bort till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." Han svarade: "Ge dem något att äta, ni själva." — "Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?" frågade de.
Han sade: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd, och så två fiskar." Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs. Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick. Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. Det var fem tusen män som hade ätit.
TRO SOM FÖRVANDLAR
Den som kommer till mig ska jag inte visa bort, säger Jesus. Nu kommer folket i stora skaror. Och Jesus fylls av medlidande. Jesus och lärjungarna har dragit sig bort för att vila, de har inte ens hunnit med att äta. Men folket hinner före dem och möter dem när de kommer in mot stranden. Det är Jesu svaga punkt, ja Faderns också, att han inte kan sluta bry sig… Att han inte förmår säga nej till oss när han kommer. Trots att de är trötta och behöver vila. Men Jesus kan aldrig visa bort någon som kommer till honom. Den som kommer till mig ska jag inte visa bort. Och just det vill lärjungarna nu göra. Folket har varit hos dem hela dagen och det börjar bli kväll. Trakten är öde, det finns inget att äta. Lärjungarna är bekymrade. Låt dom gå nu, Jesus. Så att de kan skaffa sig någon att äta.
Det kan knappast vara så att Jesus tvingar dem att stanna. Den som är hungrig kunde för länge sedan givit sig av för att äta. Men de vill inte gå. Hungern efter att höra Jesus, att få vara med honom är större. Det är inte på andra platser, i andra byar, bland andra folk som de vill bli mätta utan här tillsammans med Jesus, av det han kan ge dem. ”Ge dem att äta, ni själva", svarar Jesus.” Ska vi? Hur då? Vi har ju nästan ingenting! Bara tvåhundra denarer… Hur ska det kunna räcka"? 500 män är det, med kvinnor och barn där till som måste varit mer än dubbelt så många… Hur ska fem bröd och två fiskar räcka till så många? ”Lämna dem till mig”, svarar Jesus.
Lämna dem till mig. Detta är evangelium. Att det händer någon med det vi ger till Jesus. Brödet och fiskarna räcker att mätta en folkskara lika stor som Tjörns fasta befolkning! När Jesus förvandlar brödet och fiskarna så är det inte en symbol utan en verklighet, tron på en Gud som förmår, som vill och som älskar. Ett tecken på Guds rike, på Guds kärlek och kraft. Det berättar om Gud som har kommit för att mätta den som hungrar och släcka törsten hos den som törstar. Det är tron på honom som ser till alla våra behov, till allt vi behöver. Det säger någonting om vem Jesus är. Jesus tar emot bröden och fiskarna, tackar, ber och välsignar. Han vet redan vad som kommer att ske, han gissar inte, hoppas inte, han vet. Som med brödet och fiskarna är det också med oss. När vi lämnar oss själva i Jesus händer så händer det något. Vi förvandlas, våra liv förvandlas, vår tro förvandlas. Vi förvandlas i mötet med Jesus. Men förvandlingen handlar inte om att vi skulle börja springa omkring i någon lags religiös extas och ropa och tjoa eller falla omkull. Jesus förvandlas oss inifrån.
Det är med oss och tron som med degen och jästen. När Jesus kommer in i våra liv växer vi, inte i vår egen kraft utan i det som han ger till oss. Tron får oss att växa. Förvandlingen i livet tillsammans med Jesus är att vi får bli allt mer den vi är. Brödet och fiskarna slutade inte att vara bröd och fisk i Jesus händer. Men de blev fler och räckte till många. På samma sätt som de så får vi förvandlas och förmeras, i mötet med Jesus blir vi inte någon annan eller något annat utan helt enkelt mera människa, allt mer lika Jesus där Guds avbild får lysa genom oss ju närmare honom vi kommer. Och när vi kommer så nära så sker det ett under, vi blir välsignade och förvandlade. När vi lämnar oss till honom. Tillsammans med Jesus och genom Jesus blir livet förunderligt, förvandlat och välsignat. Brödundret påminner oss om det. Tecknet på en tro som förvandlar.
Därför vill folket inte gå därifrån. De har fått smak på det levande ordet och det Levande brödet. Ingen mänsklig hunger eller begär kan få dem att gå någon annanstans. Den som kommer till mig ska jag inte visa bort. Lärjungarna som är de som stod Jesus allra närmast förstod inte det, de ville visa bort folket. Vi behöver också påminnas om vem Jesus är och vad han kan göra. Lämna det till mig säger han. Och vi får lämna oss till Jesus. "Jesus sa: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta." Den som kommer till mig ska jag inte visa bort”.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar