Jag var en hängiven tetrisspelare för några år sedan. Spelade både på datorn och mobiltelefonen. Nu är det sällan det blir av, men ibland - sådana dagar som idag - kommer jag att tänka på de fallande klossarna igen. När alla klossar faller på plats och allting liksom bara sjunker undan. Alla berg av bekymmer som tornat upp sig. Det är en sån skön, befriande känsla! Kanske varar den bara en kort stund innan det börjar byggas på igen, men det räcker. Insikten om att det finns någon som är med och lägger mitt livs pussel, som inte vill bygga berg på mina axlar utan vill vara med att bära mina bördor.... Idag kom en sådan stund igen. Som en vindil över min panna och någon som viskar: Allt är väl... Då faller klossarna på plats, också de som för ett ögonblick tornade upp sig som hot vid horisonten... Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor... Allt läggs till vila i Honom
Inlägg
3 kommentarer:
Grattis! Önskar jag kunde hålla med, men det kan jag inte.
Jo, nog önskar man att det kunde vara så här varje dag varje stund. Att varje sekund i livet ocks¨var ett ögonblick av sammanhang. Men ännu ser vi som i en gåtfull spegelbild som Paulus säger, en gång ska vi se ansikte mot ansikte. Det är ännu så mycket som vi inte förstår och förtvivlar över. Kanske kommer alla våra frågor att besvaras den gången, där framme. Eller så är själva frågan oviktig i det Mötet. Jag vet inte.
Ja, ibland faller bitarna på plats till ett mönster och ett sammanhang, medan allt bara ett ögonblick senare kan vara såsom kastat upp i luften igen. Och jag står där och försöker fånga bitarna, fundera över hur de låg. Eller helt enkelt bara låta det vara och vila. Då jag också undrar: hur kunde jag känna så... Denna korta stund...
Nej, ven har gett några löften om att livet ska vara enkelt? Är det enkelt för någon? Svar nej. Man får försöka göra det bästa av var dag.......
Skicka en kommentar