Sanning eller åsikt?

Jag hamnade i ett samtal häromdagen om tro. Dom som bor i djungeln som tror att Gud bor i ett träd måste väl ha lika rätt som vi... Varför skulle just vi ha rätt....

Det får mig att tänka på mina barn, igen. För dem är rättvisa, total och fullkomlig rättvisa, avgörande för de flesta beslut. Det omintetgör inte en viss generositet dememellan vad gäller att det dela med sig, men det är oftast viktigt att båda får lika mycket. Vilket genererar problem när man kommer till sådant som deras ålder, de är inte lika gamla och har inte levt lika länge, de kan inte uppnå exakt samma resultat i minigolf... Denna lilla utvikning leder vidare till tanken på tro och tro, tro som sanning eller åsikt. Att det inte skulle vara rättvist mot andra att vår kristna tro har ett exklusivitetsanspråk. Att den inte är bara en åsikt sida vid sida om andra utan att Gud är Sanningen.

Vad svarar jag då på frågan ovan? I just det här samtalet blev det inte så mycket utrymme för det. Men just det samtalet pågår ju överallt, hela tiden. Är Sanningen relativ? Finns det någon Sanning, kan det finnas flera? Om någon har rätt har den andre då automatiskt fel? Att tro på en Sanning betecknas ofta som arrogant och överlägset. -”Varför skulle du veta något, som inte vi vet om?” eller -”Varför menar du att din sanning skulle vara sannare än min?”. Hela sanningen har vi inte, ännu ser vi som i en gåtfull spegelbild, då ska vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad. Det är ett bibelord som ofta återkommer till mig. Men det betyder inte att att Sanningen är relativ, en åsikt bland andra. Det betyder bara att Gud vet mer än jag vet, Gud som är Sanningen. Vägen, Sanningen och Livet. Att jag får underordna mig Gud snarare än att Gud får underordna sig mig. Sanningen är helt enkelt ingen rättvisefråga.

Men om det inte finns någon Sanning så finns det ju heller ingen frälsning? Kanske där det där som samtalet skulle landat om vi hade fått fortsätta det. Vad bygger vi vårt liv på? Tron på att Han som har skapat mig också går vid min sida genom livet och lever med mig när jag dör? Och om vi tror att Jesus är den han säger att han är så kan det samtidigt inte vara så att var och en blir salig på sin egen tro... utan bara genom tron på Honom. Det är inte rättvist...

Hela Sanningen har vi inte, den har bara Gud. Därför kan vi aldrig devalvera Sanningen till en åsikt, eller till min upplevelse av att det är på ett visst sätt... Vi vill att alla ska ha rätt, vi vill inte vara den som har fel. Men jag hoppas och ber den dag jag får stå ansikte mot ansikte med Gud att jag inte ska få till svar att det som varit mitt livs mening och innehåll aldrig spelade någon roll... Trots att det inte är rättvist....