Sopa rent framför egen dörr

När man arbetar rutinmässigt som jag gjort idag (sopat) blir det mycket utrymme för tankar. Jag har varit ute och arbetat i min trädgård, den asfalterade delen. Sopat rent framför egen dörr, rent bokstavligt. Jag har inte brytt mig så mycket om allt skräp som samlats, har vant mig vid det. men nu ser jag löven, grenarna, och gruset. Det ser stökigt ut. Ovårdat. Och när jag tar tag i arbetet så gör jag som alltid, med frenesi och noggrannhet Och så nu när jag kom till slutet så insåg jag att det är med mitt kristenliv och böneliv som mitt trädgårdsarbete. Att det börjar med inspiration och kraft, jag läser min bibel, ber ofta. Lever mitt liv nära Gud som jag vill ha det. marken jag går på visar spår Guds närvaro i mitt liv. Men så avtar kraften, jag börjar slarva lite, blir mer tolerant mot det jag missar. Jag bär ju ändå bort rätt så stora lass. Men det där som har bitit sig fast i asfalten som döljer den orkar jag inte riktigt ta tag i. Mossan. Till slut blir jag praktisk och tänker att det är nog lite fint med mossa i alla fall. Så här är det också med våra synder. Det är inte de synder som hänger lite löst slängda här och där i våra liv som vi har problem att göra oss av med, utan de som har bitit sig fast i oss och vill vara ett med oss. När vi inte kan bli av med dem så blir vi ett med dem.

Men det är inte så enkelt. Kristenlivet är något vi måste jobba på hela tiden. När jag har rensat upp framför min egen dörr, bildligt och bokstavligt så återstår det allra svåraste. Att se bjälken i mitt eget öga innan jag ser flisan i min grannes. Jag har en vän som alltid tycker att jag har det så städat hemma, det är inte sant. Jag har det, ibland. Jag rycker upp mig och tar tag i saker, men trillar dit i oredan lika fort igen. Det kommer att samlas mer skräp på min garageuppfart. Det kommer att ta ett tag innan jag ser det, ännu längre tid att ta tag i det. Men känslan av att ha gjort rent hus mellan mig själv och Gud är befriande. Jag vill inte leva ett liv där synden växer som mossa på min stig. Och luras att det är okej bara för att det är skönt att sätta ner fötterna på...