På min utbildningsvecka på Kreta för stiftets konfirmandarbete och inspiration ute i kontrakten så åkte vi en kväll upp i bergen till det Ortodoxa Ungdomscentret. Det var o-ortodoxt... Eller hur man nu ska se det. i alla fall inte den verksamhet som vi ofta förknippar med ungdomsaktiviteter. Det var dags för skörd av druvorna och som ni ser på bilden så var det också dags att trampa dem till saft som så småningom skulle bli till vin. Några kollegor till mig gjorde gemensam sak med tramparna och under glatt mod och på olika språk, trampade, sjöng och samtalade man. I bästa samförstånd. Ett samtal utspann sig sedan från denna kväll som jag skulle vilja dela. På bilden ser ni fötterna från tre människor, en är katolik, en är ortodox, den tredje protestant. De trampar samma druvor, gåvor av bergens frukt... Vi kan trampa druvorna till vin men när kommer vi att kunna dela den stora festen, nattvarden tillsammans? Eller ska vi se detta som profetiskt? Att den dag kommer då vi alla kommer att vara ett?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
En underbar metafor, tack för den Liselott. Gud välsigne dej i ditt arbete
Skicka en kommentar