Gudstjänst för alla

Jag vet att man arbetar med en ny kyrkohandbok för våra gudstjänster. När jag var ny som präst hade jag en massa tankar, temagudstjänster etc. Att få pröva nya former att uttrycka sig. Nu har jag varit präst i 14 år. Jag är inte längre den samma. Dels har jag fått möta många fler gudstjänsttraditioner. Jag har mött fler människor som berättat om sin tro och längtan. Och jag har blivit mamma. Insikten blev att det inte finns gudstjänster som är för oss familjer. Jag längtar efter en gudstjänst för hela familjen. Önskar att det skulle vara en plats som var välkomnande att komma till oavsett vilken form av gudstjänst det var. Idag får jag om jag vill gå i gudstjänsten ta med lite spel, kanske ett Yatzy, hitta en plats för barnen att vara på medan jag sitter inne i kyrkan. Jag säger inte detta som kritik mot andra, mina egna gudstjänster är precis likadana. Hur ska en småbarnsfamilj hitta in där och känna sig välkommen? Vilket tilltal i gudstjänsten riktar sig till barnen? Var får de sin plats? Låt barnen komma till mig... Men hur då?

Mina barn tycker om kyrkan, de trivs där. Ett barnmöte med bön och förkunnelse som är riktad till dem älskar de, om det tar tag i dem, om det blir ett tilltal. Så det är inte frågan om att de inte vill... Men detta är en allvarlig fråga för kyrkans framtid. Vi säger ibland att barnen är kyrkans framtid, men det gäller minst lika mycket deras föräldrar. Dvs min generation. För om vi inte kommer till gudstjänsten och hjälper våra barn att förstå vilket värde det ligger i det så kommer inte heller de att gå. Det stora tilltalet idag för mina barn oavsett gudstjänst är nattvarden. Där känner de sig sedda, där får de vara med. Där får de ta emot. Gud är där, säger dottern om brödet i handen. Familjer skulle inte behöva välja kyrka efter vilken församling som har det bästa barnrummet för barnen under gudstjänsten, utan skulle kunna finna en gudstjänst var som helst med rum även för barnen. Detta är en utmaning, också för mig och de gudstjänster som vi firar i vår församling. Jag behövde själv bli mamma för att inse det. Många församlingsbor har andra erfarenheter, som jag inte har, som borde få komma till tals. Många är nöjda men det finns också en frustration, människor som längtar efter mer, att gudstjänsten ska få fler uttryck och större delaktighet. Låt det vara en inbjudan till oss att våga ta ett steg till. Det kan väl inte vara fel att vilja ha mer?